publicerad: 1938
KRITISERA kri1tise4ra l. krit1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade ((†) pres. sg. -er Sylvius Mornay 175 (1674)). vbalsbst. -ANDE, -ING (tillf.).
Ordformer
(förr äv. skrivet cri-. -cera c. 1620—1823. -sera 1664 osv.)
Etymologi
1) motsv. KRITIK 1: bedöma (ngts l. ngns) värde l. egenskaper l. (ofta bl.) fel o. brister, fälla omdöme om (ngns) uppträdande l. förhållande; granska, nagelfara; särsk.: bedöma (ngt l. ngn) med tadel, påvisa brister hos (ngt l. ngn); mästra, anmärka på, påtala, klandra, tadla, häckla; äv. abs.: öva kritik, mästra. Dhe som lust hafwa att criticera. Gustaf II Adolf 69 (c. 1620). Konungens befalningar .. måste intet critiseras. Grubb 425 (1665). Det är ungefär lika svårt att rätt kriticera som att föreslå förbättringar. Geijer I. 4: 108 (1822). Det kunde ej falla honom in att mästra och kritisera sin konungs politik. 3SAH 6: 207 (1891). Böök Lejon 338 (1935). — särsk.
a) (†) intr., med bestämning inledd av prep. på l. uppå l. över. Sylvius Mornay 175 (1674: på). Att kanskee een militair någon gång förlustar sig att criticera på en civil betient. KKD 8: 172 (1701). Andre (kvinnor) critiserade öfver spännen i skorna (ss. ngt ogudaktigt). FinKyrkohSP 5: 127 (c. 1778). — särsk. i fråga om litterär l. vetenskaplig kritik (jfr b). Timæus criticerar vppå een hoop andra Böcker och Scribenter. Sylvius Mornay 418 (1674). SedolärMercur. 3: nr 1, s. 5 (1731).
b) med avs. på vitter l. vetenskaplig skrift l. författare l. på konstvärk l. konstnärlig prestation o. d.: (i sht i skrift) bedöma l. granska; recensera, anmäla; förr äv.: tadla, anmärka på, ”gå illa åt”, nedkritisera; jfr a slutet. Lagerbring HistLit. 22 (1748). Om en god Auctors arbete skall kunna criticeras, så måste han i något hafva felat. Sahlstedt CritSaml. 473 (1764). At jag .. gripit an det ärofulla verk at Criticera edra critiker. Thorild (SVS) 3: 47 (1791). Har din bok blivit kritiserad i Svenska Dagbladet ännu? Östergren (1930).
2) (†) motsv. KRITIK 3: gm metodisk undersökning pröva grunden för l. möjligheten l. värkligheten av l. relationen till (ngt) o. d.; äv. i uttr. kritisera om ngt. ConsAcAboP 3: 250 (1667: om). Veta, känna (fühlen) och vilja, Hvar och en af dessa förmögenheter kunna criticeras, d. ä. man kan vetenskapeligt undersöka, huru långt hvarderas verkningskrets sträcker sig, och efter hvilka lagar de förrätta sina functioner. VStyckUplKantPhilos. 25 (1798).
Särsk. förb. (till 1; särsk. 1 b): KRITISERA IHJÄL1010 04. (vard.) gm kritik tillintetgöra (ngt l. ngn). Fröding ESkr. 2: 157 (1893). Siwertz Sel. 2: 182 (1920). jfr IHJÄL-KRITISERA. —
KRITISERA NED1010 4 l. NER4. (ngt vard.) nedgöra (ngt l. ngn) genom kritik. Edgren Lifv. 1: 254 (1883). SD(L) 1904, nr 4, s. 1. jfr NED-KRITISERA.
Spoiler title
Spoiler content