publicerad: 1938
KRITISK kri4tisk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(krltisk (c-) 1755 osv. critisque 1743)
Etymologi
[liksom d. kritisk av t. kritisch, efter fr. critique, av lat. criticus, av gr. κριτικός, till roten i κρίνειν, skilja, avgöra. — Jfr KRIS, sbst.1, KRITIK]
1) med. som kännetecknar l. hör till l. åtföljer krisen i en sjukdom. VetAH 1755, s. 289. Näsblod .. uppkommer såsom ett critiskt eller symptomatiskt phenomen i sjukdomar. VetAH 1813, s. 261. Kritisk svett efter en rheumatisk feber. Berzelius Kemi 6: 377 (1830). Löwegren Hippokr. 2: 627 (1910).
2) i sht med. om dag (dygn): varunder kris i sjukdom inträffar l. varar; äv. mer l. mindre bildl. ConvLex. 1: 409 (1821). Sjunde och nionde dygnet äro kritiska. Weste FörslSAOB (1823). NF 8: 1573 (1884). Den litterära futurismen i Frankrike är en barnsjukdom, som redan passerat det kritiska dygnet. NoK 91: 178 (1931).
3) som bildar l. hör till l. medför en vändpunkt i ngts utveckling l. förlopp l. i ngns liv l. utveckling o. d.; som är av avgörande betydelse med hänsyn till utgången av ngt l. ngts l. ngns framtid; som är åtföljd av ovisshet l. risk, brydsam, farlig, betänklig, ödesdiger. Ett kritiskt ögonblick. En kritisk situation. Vad är att göra i denna kritiska belägenhet? I desse .. Critisque omständigheter. HSH 1: 301 (1743). Porthan BrefSamt. 1: 154 (1788). Jordbruksnäringens kritiska läge på grund af öfverhandtagande skuldsättning. EkonS 2: 166 (1895). I dessa för järnvägarna kritiska tider. SvD(A) 1931, nr 172, s. 4. När förhandlingarna om nytt arbetsavtal för jordbruket nått en kritisk punkt. Därs. 1934, nr 248, s. 4. Socialisterna, som räddat regeringen vid två kritiska tillfällen. DN(A) 1934, nr 26, s. 8. — jfr HÖG-KRITISK. — särsk.
a) i fråga om kvinna, i uttr. kritisk ålder, äv. kritisk period l. kritiska år, klimakteriska år; äv. om pubertetstiden. Flickors öfverdrifna retlighet vid den kritiska periodens utbrott. VetAH 1810, s. 200. BonnierKL 6: 886 (1925).
b) i uttr. kritisk dag, om dag på vilken avgörande händelser, särsk. olyckor o. d. (kunna väntas) inträffa. HTSkån. 6: 362 (1771). Den för arbetsfreden kritiska 31 oktober fick i stort sett samma lugna förlopp som den 30 september. SvD(A) 1934, nr 297, s. 7. — särsk. om de dagar (av ”högre l. lägre ordning”) på vilka enligt en tidigare av många omfattad teori jordbävningar, cykloner, åskväder osv. skola inträffa; äv. bildl. NF 20: 720 (1897). Timberg Meteor. 172 (1908). NDA(A) 1930, nr 297, s. 16 (bildl.).
4) fys. vid vilken ett förlopp l. en egenskap l. ett tillstånd o. d. går över i ett annat resp. en annan, som bildar en yttersta gräns. Kritisk temperatur, (fys.) den högsta temperatur vid vilken ett ämne kan existera på samma gång ss. vätska och gas. Kritiskt tryck, (fys.) det högsta tryck varunder ett ämne kan existera i form av mättad ånga. Kritisk punkt, (fys.) den kombination av tryck (kritiskt tryck) o. temperatur (kritisk temperatur) vid vilken skillnaden mellan ett ämnes vätske- o. gasform upphör. Cleve KemHlex. (1883). Att .. (ädelgaserna) vid .. kritisk spänning eller tändspänning .. genom stötjonisation bli ledande och börja lysa. TMatFysKemi 1922 —23, s. 16. Enl(igt) relativitetsteorin kan .. den s. k. kritiska hastigheten .. aldrig överskridas och av ingen materiell kropp uppnås. BonnierKL 4: 385 (1924). Strömgren AstrMin. 2: 61 (1927).
5) bot. om art, släkte, familj o. d.: som är svår att begränsa o. som innefattar ett flertal varandra närstående o. endast med svårighet bestämbara former, arter osv. Frey 1841, s. 293. Kritiska växtslägten. BotN 1865, s. 89. Kritiska skånska fanerogamer. VetAÅrsb. 1909, s. 168.
1) motsv. KRITIK 1; om person, förmåga, läggning, sinne o. d.: som kan öva l. är böjd för kritik, särsk. ogynnsam l. negativ kritik; som är skarpsynt i fråga om brister o. fel, som gärna nagelfar l. mästrar, kritiklysten, mästrande, häcklande, negativ; kinkig, kitslig, noga; äv. närmande sig bet.: missnöjd; äv. i överförd anv.: som vittnar om l. är ett uttryck för l. utmärkes av ngn av nämnda egenskaper. Kritisk förmåga, begåvning, läggning, inställning, blick. Kritiskt sinne. En kritisk min, ett kritiskt leende. Du är nog alltför kritisk mot honom. Han såg kritiskt på saken. SvMerc. 1765, s. Hh 2 a. (W. Scott) var en alltför produktiv natur att kunna vara strängt kritisk. Geijer I. 2: 205 (1839). (Thierry) blev alltmera kritisk mot systemen och formlerna, mot de politiska .. synpunkterna. BonnierLittH 4: 217 (1930). (Karen Hannover) har den danska kritiska och lätt ironiska blicken på bra mycket. Laurin 4Minn. 376 (1932). — jfr HYPER-, HÖG-, SJÄLV-, ÖVER-KRITISK.
2) (i sht i fackspr.) motsv. KRITIK 1: som avser l. hör till l. innehåller l. innebär kritik, bedömande, granskande, prövande; särsk. till KRITIK 1 b, i fråga om litterär l. konstnärlig kritik. Min Herres Critiska .. Anmärkningar öfver mitt förhållande, rörande mina et Ungt Fruntimmer .. gifne Varningar. DA 1771, nr 73, s. 2. I critiska undersökningar är all öfverdrift et brott emot Allmänheten, som derigenom förledes til orätta begrep. Gyllenborg Skald. 94 (1798). Utgifvarens fina konstsinne och kritiska mästerskap. 2SAH 54: 74 (1878). M. är en mycket uppmärksammad kritiker, som söker kritiska normer och icke nöjer sig med intrycksreferat. 2NF 37: 640 (1925). SvTeolKv. 1932, s. 290.
3) (i fackspr.) motsv. KRITIK 3: som avser l. innehåller l. hör till kritik, noggrant undersökande o. prövande. Våre Språklärare hafva, med många kritiska anmärkningar, sökt visa (osv.). Hof PhilosGr. 95 (1782). Svenska språkets lagar. Kritisk afhandling. Rydqvist (1850; boktitel). Kritisk framställning (av). Östergren (1930). — särsk.
a) om vetenskaplig metod: som noggrant undersöker o. prövar grundsatser, källor, inrättningar o. d. med hänsyn till giltighet, pålitlighet, orsak, uppkomst o. d. Tuderus Kiesewetter Log. 106 (1806). Afzelius Log. 57 (1839).
b) om vetenskap: som använder en kritisk metod; som är medveten om l. reflekterar över sin egen metod; metodisk; särsk. filos. om den kantska filosofien (vilken utgår från en undersökning om kunskapens möjlighet). LittT 1795, s. 8. Nyblæus Forskn. IV. 1: 25 (1895). Det är den kritiska historien som förbereder reformer, revolutioner. Larsson Id. 117 (1908). 2NF 14: 1470 (1911).
c) i sht språkv. som avser l. är grundad på l. innehåller l. hör till textkritik. Millii och Bengels critiske arbeten (över en del bibeltolkningar). IBibelkom. 1773, § 1. Utgifvandet af en ny, kritisk upplaga af fäderneslandets gamla lagar. 3SAH 4: 171 (1889). En .. kritisk och litteraturhistorisk kommentar (till texterna). Därs. 7: 38 (1892). Den mycket kortfattade kritiska apparat varmed Württemberger-editionen (av NT) är försedd. SvTeolKv. 1928, s. 281.
Spoiler title
Spoiler content