SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KRUSERLIG kruse4rlig l. krɯ-, i Sveal. äv. -e3rlig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[avledn. av KRUSERA]
krusande; ceremoniös; krumbuktande; jfr KRUSA, v. 4, 5, KRUSERA 4, 5. Wallenberg (SVS) 1: 261 (1771). (Hovrådet Boeckmann) är en mycket fin och kruserlig person. Berzelius Res. 314 (1819). Læstadius 1Journ. 207 (1831). De ceremoniösa, litet kruserliga artigheterna. SvD(A) 1932, nr 273, s. 11.
Avledn.: KRUSERLIGHET, r. l. f. äv. konkretare. Fransmannens öfverdrefna kruserligheter. Wallenberg (SVS) 1: 269 (1771). Hans rättframhet och brist på kruserlighet. 3SAH 7: 294 (1892). Wrangel FornTid. 125 (1926).
Spoiler title
Spoiler content