SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KUPIG kɯ3pig2, adj. -are. adv. -T; förr äv. KUPOT, adj.
Ordformer
(-ig 1738 osv. -ot 1637—1672. -ug 1681—1748. -ut 1636—1687)
Etymologi
[avledn. av KUPA, sbst.]
kupformig, skålformig; klockformig; välvd, rundad; särsk. med tanke på buktigheten betraktad utifrån: buktig utåt l. uppåt, utbuktad, bukig, konvex. Trä kista med kuput låck. BtÅboH I. 8: 206 (1636). Sköldens kupiga form. Adlerbeth Æn. 188 (1804). Ett på båda sidor kupigt glas (en biconvex lins ..). Nyblæus Fotogr. 12 (1874). Kupiga (fönster-)rutor, som skulle skydda mot obehörig nyfikenhet. 3SAH 24: 208 (1910). Den kupiga mellangärdsmuskeln. Westergren LungSj. 13 (1932). — jfr ENKEL-, TVÅ-KUPIG. — särsk.
a) om ögon: starkt utstående. Strindberg SvÖ 2: 302 (1883). Hans kupiga torskögon stirrade bara trohjertadt framför sig. Benedictsson Folkl. 87 (1887). Bergman MVBar. 312 (1926).
b) bot. i uttr. kupig andmat l. lemna, växten Lemna gibba Lin. (med kupiga blad), kupandmat. Kupig lemna. SvBot. nr 324 (1807). Kupig Andmat. Nyman FanerogFl. 221 (1873). Kindberg SvNamn 31 (1905).
c) med tanke på buktigheten betraktad inifrån: inbuktad, konkav. Kupig i bottnen. Weste (1807). Taket i salen är kupigt. Dens. FörslSAOB (1823). Ekman SkogstHb. 39 (1908). — särsk. om hand: formad till en skål, skålformigt sammandragen. Ling Regl. 55 (1836). Eva dricker .. vattnet ur sin kupiga hand. Oterdahl En 39 (1927).
Avledn.: KUPIGHET, r. l. f. egenskap(en) l. förhållande(t) att vara kupig; kupig form; äv. konkret. Martin Bensj. 218 (1782). Trattens sidor måste vara raka och alldeles icke kupiga; ty om de det äro, så spricker filtrum vanligen midt i kupigheten. Berzelius Kemi 3: 339 (1818). (Jordgloben) visar dig tydligt världsdelarnas och havens kupighet. Hedin Pol 2: 385 (1911).
Spoiler title
Spoiler content