[jfr d. kvaksalveri, holl. kwakzalverij, t. quacksalberei; avledn. av KVACKSALVAl. KVACKSALVARE]
utövande av en kvacksalvares värksamhet, obehörigt utövande av läkaryrket; sjukdomsbehandling utförd av okunnig l. därtill icke berättigad person. Ekeblad Bref 2: 382(1663). Det är nu gemeent bruuk, at sedan något Quaksalfwerij ikke wil hielpa (mot tandvärken), så måste Tanden vthbrytas. Kempe Graanen 70(1675). I hvarje civiliseradt land anses qvacksalveriet som ett ondt, hvilket af vederbörande Auctoriteter bör motarbetas. Hygiea 1839, s. 448.SvD(A) 1934, nr 16, s. 10.— särsk. bildl.; ofta om oskickliga försök att avhjälpa missförhållanden o. d. Thet politiske Qwacksalfwery. Weise 164(1697). Socialt kvacksalveri. SvD(A) 1934, nr 189, s. 5.
Ssgr: KVACKSALVERI-LAG(EN). lag(en) mot kvacksalveri. FoF 1916, s. 192. —
