SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1941  
LÄM läm4, r. l. m.; best. lämmen; pl. lämmar; förr äv. LÄMMA, sbst.1, r. l. f.; pl. -or.
Ordformer
(lem(m) 1557 (: tornlemmen, sg. best.)—c. 1606. läm(m) 1640 osv. lämb 1680. lämma c. 1730 (: lämmor, pl.)—1737)
Etymologi
[fsv. läm, ett slags giller (CodUps. C 20 1: 167); jfr äv. sv. dial. lämm, lucka, fallucka, giller, tvärslå, bom, d. lem, lucka, nor. lem, lucka, brädgolv på bjälkarna överst i ett hus, vind, isl. hlemmr, lucka (för golvöppning o. d.), vind, ävensom feng. hlemm, smäll; eg.: ngt som slår (igen) med en smäll; besläktat med isl. hlamm, buller, dån, got. hlamma, fälla, giller; avledn. till roten i isl. hlimma, st. v., braka, hlamma, slå ihop med en smäll, skrälla, nor. dial. lamra, skramla, larma, fht. hlamōn, brusa, feng. hlimman, st. v., ljuda, larma, brusa, hlemman, komma att ljuda]
1) större, plan (trä)skiva, lucka (se LUCKA, sbst.2 1); särsk. om dylik skiva som i ena kanten är fastgjord vid ett föremål (medelst gångjärn) o. kan föras upp o. ned l. åt sidan. — jfr FALL-, FÖNSTER-, KOL-, KÄLLAR-, SKORSTENS-, TAK-LÄM m. fl. — särsk.
a) (i vissa trakter) lucka (se LUCKA, sbst.2 1). Spegel (1712). Käringen (lade) en lämma eller luka däröfver (dvs. över gropen). Björner Sorle 8 (1737). (Tjuven) är icke sen att .. lyfta upp lämmen (till källaren) ock taga bort fläsksidan. Landsm. V. 6: 70 (1885). VgFmT II. 8—9: 93 (1908).
b) (i sht i fackspr.) löst, vanl. på gångjärn fastsatt sidostycke till lastflak på lastfordon o. d. (Vagns-)Korgens långsidor äro försedda med uppfällbara lämmar. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 71. SFS 1930, s. 963.
c) (i vissa trakter) nedfällbar skiva på ett slagbord. Stolt Minn. 14 (1879; om förh. på 1820-talet).
d) (på västkusten) fisk. om vartdera av de två bord (se BORD, sbst.1 2) vid vilka draglinorna till en uttertrål äro fästa. TurÅ 1917, s. 131. SkrGbgJub. 19: 200 (1923).
e) (i vissa trakter) (trä)slå l. bom varmed en grind l. dörr hålles stängd. Wrangel FornTid. 15 (1926).
f) (i vissa trakter) i utvidgad anv., om det övre, nedfällbara framstycket på byxor med sprund i sidorna. Landsm. II. 9: 31 (1883). jfr BYX-LÄM 1.
2) jakt. flake (se d. o. 6); giller. Lagförsl. 510 (c. 1606). Lämmar som upgildras i Skogen att taga Foglar och Diur under, är breda som dörar. Verelius 151 (1681). Svederus Jagt 87 (1831). Norlind AllmogL 37 (1912). — jfr BJÖRN-, EKORR-, GRÄVLINGS-LÄM m. fl.
3) [jfr bet. ”vind” i nor. o. isl.] (†) visst slags utrymme (bl. a. användt till förvaring av fångar) i slottstorn. Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 75 (cit. fr. 1676). Därs. 86 (cit. fr. 1753).
Ssgr: A: (1 f) LÄM-BYXOR, pl. (läm- 1908—1937. lämma- 1902—1926) (i vissa trakter) Nilsson HallMus. 83 (1902).
B (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) (1 c) LÄMMA-BORD. slagbord. Erixon Möbl. 2: XIX (1926; fr. Västergötl.). —
-BYXOR, se A.
Avledn.: LÄMMA, v.1 [jfr sv. dial. (Västergötl.) lämma igen, skjuta till (dörr o. d.)] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stänga till (en dörr), utan att låsa den, skjuta igen; jfr läm 1. Carlén Ensl. 2: 161 (1846). 4GbgVSH V—VI. 4: 49 (1903; fr. Västergötl.).
Spoiler title
Spoiler content