LAKTATION lak1tatʃω4n l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. lac-)
Etymologi
[jfr t. laktation; av fr. lactation, av senlat. lactatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till lat. lactare, dia, till lac (gen. lactis), mjölk]
i sht med. o. veter. hos varelse av honkön: avsöndring av mjölk ur mjölkkörtel; äv.: digivning; äv.: laktationsperiod. Andersson(1845, 1857). Kvinnor .. som genomgått ett par laktationer. 2NF 18: 735(1912).
Ssg: LAKTATIONS-PERIOD. tid under vilken mjölkavsöndring försiggår; särsk. (i sht veter.) om den tid (från kalvning till avsining) under vilken en ko mjölkar. Juhlin-Dannfelt(1886). 2NF 18: 736(1912). LAHT 1928, s. 836.
