LEMUR le4mur, r. l. m.; best. -en lemɯ4ren l. -n 40; pl. -er lemɯ4rer.
Etymologi
[av lat. lemures, pl., senlat. lemur, sg.]
i den romerska mytologien: en avlidens ande; äv. (i vitter stil) i utvidgad anv.: (natt)spöke; i sht i pl. Hvar vidrig lemur, trollad af natten fram, / Med håligt öga stirrat sitt offer an. CSnoilsky(1861) i FestskrCastrén 266. Wirsén NDikt. 84 (1880). Johanson SpeglL 63(1926).
SAOB
