LENIS le4nis, r.; best. (föga br.) -en, i best. anv. vanl. utan slutartikel.
Etymologi
[av lat. lenis, mjuk, lätt; med superl. lenissimus]
fonet. hos vissa fonetiker: benämning på den svagaste (enkla) exspiratoriska accenten; äv. om relativt svag (enkel) exspiratorisk accent (varvid den svagaste graden stundom benämnes ”lenissimus”); jfr LEVIS. Landsm. VI. 4: 77(1887). Noreen VS 2: 192(1908).
SAOB
