publicerad: 1941
LOFT lof4t, sbst.1, n. ((†) r. l. m. UrFinlH 432 (1738), Heinrich (1828)); best. -et; pl. = (Petreius Beskr. 1: 7 (1614) osv.) ((†) -er NorrlS 1—6: 270 (1553), Winberg Alnarp 1862—1912 11 (i handl. fr. 1861)).
Ordformer
(loff- (i ssg) 1524 (: loffstuen). lof(f)t (låfft) 1538 osv. luf(f)t 1648—1738)
Etymologi
[fsv. lopt, n., äv. m.?, sv. dial. loft, n., motsv. d. loft, isl. lopt, mnt. lucht, övervåning, vind; besläktat med fht. louft, bark, bast, nötskal, samt med fht. louba, loupa, svalgång, vind (jfr LOGE, sbst.2, LOGGIA); till en ieur. rot lubh l. lup, skala (jfr LÖV); eg. samma ord som LUFT, sbst.2, o. LUKT; urspr. sannol.: tak (av bark)]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) inre tak i en byggnad, innertak. Murenius AV 172 (1648). Lampan på sin krok i loftet. Ekelund Syn. 121 (1901). LB 3: 684 (1906).
2) (†) våning, etage. (Lat.) Contignatio (sv.) böön oghan på bielkalaghet, lofft eller saall. VarRerV 24 (1538). 31 Sjöbodar mäst 2, men någre 3 til 4 loft höga. Hülphers SvStäd. 2: 10 (1783). Ett .. spannmålsmagasin af tvänne lofter. Winberg Alnarp 1862—1912 11 (i handl. fr. 1861).
3) (rum i l. byggnad med) övervåning l. vind o. d.
a) (i fråga om ä. förh.) om övervåning (ofta utan innertak samt försedd med svalgång) avsedd att tjänstgöra ss. arbetsrum (för kvinnor) l. sovrum (i sht för ogifta kvinnor) l. gästrum o. d.; äv. om enskilt rum i sådan våning; förr ofta i uttr. höga(n) loft, se HÖGANLOFT. Han (dvs. dåren) faller farlighare genom sådana taal, än om han nedher aff lofftet fölle. Syr. 20: 18 (Bib. 1541); möjl. till b. Frughan sitter ij lofftet / och lærer hon sina mör, / och somligha lærer hon silke att spinna. Visb. 1: 64 (1573). Hvarje hus bestod .. (under forntiden) sällan af mer än ett rum. Någon gång fanns ett slags öfvervåning eller loft. Lönnberg Sigtr. 23 (1892). Korsvirkeshus med öfverskjutande öfvervåningar, ”loft”, hvilande på konsoler eller på snidade bjälkhufvuden. Sthm 2: 146 (1897).
b) väsentligen ss. förvaringsplats användt byggnadsparti (i boningshus l. magasin o. d.) mellan det översta bjälklaget o. yttertaket, vind; äv. om enskild del av vind, vindskontor o. d. (Man skall) hängia .. (skinkorna) omsijder på itt Låfft vthi een Kammar som ingen wätska vthi är. Salé 52 (1664). Tomten vandrar till ladans loft. Rydberg Dikt. 1: 143 (1882). FolklEtnSt. 4: 55 (1931). — jfr FODER-, HANE-, HÖ-, SÄDES-, TORK-, VINDS-LOFT.
c) (i fråga om ä. förh.) byggnad med övervåning l. vind, loftsbyggnad, loftsbod. NorrlS 1—6: 270 (1553). Nytt loft medh bodh och källar under. Fatab. 1913, s. 26 (1678). (Tora) fick det tillnamnet Borgarhjort, emedan hon satt i ett loft, omstängdt med en skidgård som en borg. Fryxell Ber. 1: 52 (1823). Hyltén-Cavallius Vär. 2: 203 (1868). — jfr BISKOPS-LOFT.
4) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 3.
a) (i poesi l. vitter stil) om himlavalvet, rymden, trädkrona l. trädkronor (i skogen) o. d. (tänkt ss. ett tak l. en övervåning); stundom om istäcke. Dalin Vitt. I. 3: 98 (1747). Ur det höga, blånande loft / Det tonade drill på drill. Östergren Dikt. 44 (1871). Trädens höga loft. Tigerschiöld Dikt. 1: 63 (1888). Snart han (dvs. Tännforsen) vaknar igen under isens loft. Snoilsky 5: 66 (1892, 1897). Du ånga som gungande hvilar i skogarnas ensliga loft. Karlfeldt FlBell. 19 (1918). — jfr HIMLA-, STJÄRNE-LOFT.
b) (†) i uttr. taga Per ur loftet, uträtta ett storvärk, slå ett stort slag o. d.; äv. taga Per i loftet, börja tala i häftig ton. Lik som han (dvs. hunden) wille strax Perforce ta Pär ur låfte. Runius (SVS) 2: 46 (1705). Vice Amiral Wilsters, som skulle taga Per utur loftet. Loenbom Stenbock 3: 302 (i handl. fr. 1712). Dalin Arg. 2: 318 (1734, 1754). Han mente taga Per i loftet (d. ä. började ur en häftig ton). Rhodin Ordspr. 64 (1807).
c) (†) huvud, ”hjärnkontor”. Det märktes väl ännu i loftet något något spöka (dvs. värka i huvudet efter föregående dagens rus). Livin Kyrk. 116 (1781).
Ssgr (i allm. till 3 a, c): A: LOFT-BOD, -BYGGNAD, -HUS, -KAMMARE, -STUGA, -SVALE, se C.
B [möjl. eg. till en (icke anträffad) form lofte, motsv. fsv. lopte] (†): LOFTES-SVALE, se C.
C: LOFTS-BOD. (loft- 1692—1936. lofts- 1876 osv.) träbyggnad (ofta magasin o. d.) i två våningar; numera bl. etnogr. om dylik byggnad med en längs den övre våningen utskjutande svalgång. Stiernman Com. 5: 357 (1692). En dubbel lofftbod med öfver och under rum. VDAkt. 1744, Syneprot. F III 7. Hammarstedt o. Erixon NordMAllmog. 71 (1918). Ymer 1936, s. 259. —
-BRO. etnogr. trappa upp till svalgången på en loftsbyggnad. Flickan .. gick uppför lofts-bron, och öfver svalen in på loftet. SvFolks. 436 (1849). UB 1: 356 (1873). —
-BYGGNAD. (loft- 1896—1914. lofts- 1820 osv.) etnogr. träbyggnad i två våningar med en längs den övre våningen utskjutande svalgång. Strinnholm Vas. 2: 26 (1820). AntT XXI. 1: 188 (1915). —
-HUS. (loft- 1891. lofts- 1881 osv.) etnogr. loftsbyggnad. Möller Jordbr. 198 (1881). Nilsson HallMus. 86 (1902). —
-KAMMARE. (loft- 1823—1920. lofts- 1839 osv.) särsk. till 3 b: vindskammare. LdVBl. 1823, nr 31, s. 3. Dixelius-Brettner Prästd. 5 (1920). —
-STUGA. (loft- 1524—1931. lofts- 1768 osv.) etnogr. loftsbyggnad; förr möjl. äv. om rum i övervåning. SthmSkotteb. 3: 239 (1524). NoraskogArk. VI. 1: 36 (1768). SvD(A) 1931, nr 107, s. 23. —
-SVALE. (loft- 1868—1930. loftes- 1646—1652. lofts- 1868 osv.) etnogr. svalgång längs övre våningen i en loftsbyggnad. ÅngermDomb. 29/7 1646, fol 11. Fatab. 1930, s. 145.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content