[jfr t. lukullisch; till lat. Lucullus, namn på en rik romersk fältherre, känd för sitt överdådiga liv]
om måltid, ”bord”, mat o. d.: överdådig, yppig; utsökt, delikat, kräslig; äv. i utvidgad anv., om smak, njutning o. d. AJourn. 1813, nr 114, s. 2. Hertigen Regentens Luculliska bord. Crusenstolpe Tess. 4: 399(1849). Dessa matsäcksstunder .. stå .. för mitt minne såsom höjden af lukullisk njutning. Ödman Hemma 30(1896). ”Matkorgar” med ett innehåll, som ehuru långt ifrån lukulliskt dock är njutbart. SD(L) 1904, nr 98, s. 1.
