2) (i sht i vitter stil) till MAJESTÄT 1 c,2 b, om person (l. djur) l. ngns utseende, uppträdande o. d.: som har de yttre egenskaper (utseende, hållning, uppträdande o. d.) som anses känneteckna en suverän härskare, som liknar en suverän härskare(s), kunglig resp. drottninglik; som ger ett intryck av höghet l. värdighet; vördnadsbjudande, imponerande, kungligt värdig; ädelt skön, förnäm; lysande, ståtlig; som har kungliga later, stolt. Linc. H 4 a(1640). En Majestätisk upsyn. Dalin Arg. 2: 281(1734, 1754). Den majestätiska Örnen. Hasselroth Campe 21(1794). Den gamles majestätiska gestalt. Geijer I. 3: 197(1811). Svedelius tyckte honom (dvs. Geijer) .. för hög och majestätisk. 3SAH 4: 41(1889).
3) (i sht i vitter stil) till MAJESTÄT 1 d,om föremål l. ett föremåls sätt att framträda o. d.: som har majestät; som gör ett mäktigt intryck, storslaget skön, imponerande, sublim; i sht om naturföremål l. byggnadsvärk; förr äv. med anslutning till MAJESTÄT 1 a,närmande sig bet.: gudomlig. Guds hel(iga) Ord, förestäldt i sin majestätiska enfaldighet. Rydén Pontoppidan a 3 a(1766). Stadskyrkan (i Kalmar) .. är stor och Majestætisk. Palmstedt Res. 12(1778). (Ett musikstycke) kan såväl framskrida majestätiskt och stolt, som ock bestå af naiva satser. Mankell Lb. 77(1835). Det .. majestätiska hafvet. 2SAH 59: 1(1882). Majestätisk, fornåldrigt vacker och tillika flärdlös är sjelfva inledningen till (Franzéns dikt Mötet vid Alvastra). 3SAH 2: 561(1887). Hellström Malmros 113(1931).
