SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
MAKADAM mak1adam4, r. l. m. (TT 1879, s. 148, osv.), äv. n. (WoJ (1891), Östergren (1932)); best. -en, ss. n. -et.
Ordformer
(tidigast skrivet mac-)
Etymologi
[liksom t. makadam, fr. macadam, av eng. macadam, av namnet på skotten J. L. McAdam († 1836), som uppfann metoden att hårdgöra vägbanan med krossad sten]
koll.: krossad sten av 2 à 5 cm i genomskärning som användes i sht för hårdgöring av vägbana; äv. om vägbana som är belagd med sådan sten. OPSturzen-Becker (1858) i Sturzen-Becker 2: 75. Finslagen makadam. SD 1892, nr 255, s. 5. En öppen plats, där en gubbe dagen i ända knackade makadam. Sjödin Undret 11 (1910). Fruktvagnarna passerade så tyst på den uppmjukade makadamen. Lindberg TeatM 322 (1916). Bildmark Entrepr. 67 (1921; vid betongberedning). — jfr CEMENT-, GRANIT-, TEGEL-, VÄG-MAKADAM m. fl.
Ssgr: A: MAKADAM-BETONG. tekn. med inblandad makadam. TT 1895, Byggn. s. 51.
-GATA. TT 1889, s. 118.
-KNACKARE.
-KROSS. tekn. för krossning av sten till makadam. SD(L) 1901, nr 175, s. 2.
-SLAGNING. SD 1893, nr 25, s. 3.
-VÄG. (makadam- 1899 osv. makadams- 1834) SvLittFT 1834, sp. 564.
B (†): MAKADAMS-VÄG, se A.
Avledn.: MAKADAMISERA, v., -ing. [jfr t. makadamisieren, fr. macadamiser] hårdgöra (en vägbana) medelst makadam. Makadamiserade vägar. Macadamisering, eller det nya Engelska väglagningssättet. JournManuf. 1: 176 (1825).
Spoiler title
Spoiler content