publicerad: 1942
MANISK ma4nisk, adj.; adv. -T.
Etymologi
med.
1) motsv. MANI 1: som hör till l. beror på l. påminner om mani resp. som lider av mani. En manisk patient. Herrlin Snille 121 (1903). Det maniska anfallet har uppsluppenhetens alla tecken. Svenson Sinnessj. 99 (1907).
Ssg (till 1): MANISK-DEPRESSIV10104 l. —302, adj. (manisk- 1907 osv. maniskt- 1925) [jfr t. manischdepressiv; senare leden av fr. dépressif (f. -ive), till stammen i dépression (se depression), l. bildad till depression efter mönster av sådana ordpar som explosion : explosiv] med. dels i uttr. manisk-depressiv (sinnes)sjukdom, sinnessjukdom som kännetecknas av omväxlande abnorm nedstämdhet o. abnorm upprymdhet; dels: som kännetecknar resp. lider av denna sjukdom. Svenson Sinnessj. 99 (1907). Wigert PsykSj. 2: 42 (1925).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content