MASKOT mas4kot, r.; best. -en; pl. -er l. (med engelsk pl.) -s.
Ordformer
(äv. skrivet mascot, i sht i pl. mascots)
Etymologi
[jfr d. maskot; av eng. mascot, av fr. mascotte, av provensalskt mascoto, trolleri, signeri, lyckobringande föremål, till masco, trollkvinna, av ovisst urspr.]
djur l. djurbild l. docka o. d. som medföres av trupp, på fartyg, i bil l. flygmaskin o. dyl. o. som anses föra lycka med sig. Essén HExc. 79(1916). Varje fartyg måste ha en mascot, och vanligtvis utgöres denna av något husdjur. SvD(A) 1931, nr 236, s. 10. En sårad gazell (hade varit) den svenska Röda korsgruppens mascot. AB(A) 1935, nr 3, s. 7.
