publicerad: 1943
MEDLIDSAM me3dlid~sam2, äv. (i vissa trakter) mä3d-, l. ~li2dsam, adj. -samme, -samma; -sammare. adv. -T.
Etymologi
om person l. ngns sinnelag o. d.: som är benägen att känna medlidande, som lätt röres till medlidande; äv. om handling, yttrande, blick o. d.: som vittnar om medlidande, full av medlidande; stundom med bibet. av viss ringaktning. Ett medlidsamt hjärta. Lind (1738). Ett litet medlidsamt leende. Wägner Norrt. 14 (1908). Majken stryker honom medlidsamt över armen. Bergman Patr. 78 (1928). — jfr O-MEDLIDSAM. — särsk. övergående i bet.: (på grund av medlidande med ngn benägen att mot denne vara) mild l. överseende l. barmhärtig l. hjälpsam l. allmänt välvillig o. d. Vara hänvisad till medlidsamma människors välvilja. (Känslosamma personer äro) i hög grad medlidsamme emot beträngde och nödlidande. Hasselroth Campe 121 (1794). Ibland fick han en gammal rock eller ett par strumpor av någon medlidsam själ. Nordström TokKonr. 68 (1922).
Avledn.: MEDLIDSAMHET, r. l. f. egenskapen att vara medlidsam, medlidande. Möller (1790). Afzelius Sag. 7: 262 (1853).
Spoiler title
Spoiler content