MNEMOTEKNIK mnem1ωtekni4k l. mne1-, l. -mo- l. -må-, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. mnemotechnik, eng. mnemotechnics, pl., fr. mnémotechnie; av gr. μνημο-, till μνήμων, som minns (se MNEMONIK), o. -τεχνία, till τέχνη, konst (se TEKNIK)]
psykol. konsten att (ofta på ett rent mekaniskt sätt med tillhjälp av tillfälliga l. konstlade associationer) inprägla ngt i minnet, minneskonst. UpsLäkF 1869—70, s. 351.Larsson Psyk. 35(1910).
