MODIFIKATION mωd1ifik1atʃω4n l. mω1- l. mod1-, l. -fi1-, l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. modifikation, eng. o. fr. modification; av lat. modificatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till modificare (se MODIFIERA)]
1) motsv. MODIFIERA 1: (mindre) ändring, jämkning; äv. mer l. mindre konkret; äv. med bestämning inledd av prep. av, betecknande det som förändras. Det är en sanning med modifikation, det är inte riktigt sant (jfr Holm BevO 212 (1939)). Stiernman Riksd. 2078 (1689). Dessa reglor äro dock icke utan sina betydliga undantag och modificationer. Schrevelius CivR 3: 78 (1849). Behofvet att vinna (språkliga) uttryck för nya modifikationer af begreppen. Rydqvist SSL 5: 163 (1874). Bestämmelserna hade .. undergått flera modifikationer. SJ 2: 25 (1906). De modifikationer, som här och var gjorts (i Lings gymnastiska system). SvD(A) 1931, nr 127, s. 4.
2) (i fackspr.) mer l. mindre konkret, om ngt som avviker från ngt annat (vanl. uppfattat ss. det typiska l. normala l. ursprungliga): avvikande form, variant, varietet; viss uppenbarelseform l. existensform fattad ss. en på visst sätt modifierad form av ngt; typ. De Rogier Euler 1: 111 (1786). Gud är (enligt den ideella panteismen) den enda naturen, af hvilken alla naturer blott äro modifikationer. Geijer I. 5: 295 (1820). Att ljus och värma äro modificationer af ett och samma ämne. Ehrenheim Phys. 1: 313 (1822). HantvB I. 1: 65 (1934). — särsk. ärftl. ss. beteckning för tillfälliga (icke ärftliga) egenskaper (avvikande från det normala) vilka orsakas av yttre förhållanden; äv. konkret, om individ med dylika egenskaper. Lidforss Kås. 2: 124 (1912). Sonesson HbTrädg. 175 (1926).
