SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MONOGAM mon1oga4m l. 1- l. 1-, l. -nå- l. nω-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr fr. monogame; av lat. monogamus, av gr. μονόγαμος, av μόνος, en, ensam, o. γάμος (se -GAM II)]
som lever i engifte l. som hyllar monogamiens princip; om sak: som har avseende på l. sammanhänger med engifte; motsatt: polygam. Pfeiffer (1837). Den monogama familjen. Nilsson PrimKult. 125 (1923).
Spoiler title
Spoiler content