MONOTYPI mon1otypi4 l. må1- l. mω1-, l. -nå- l. -nω-, r. l. f.; best. -en l. -n.
Etymologi
[bildat av gr. μόνος, en, ensam, o. τύπος, slag, intryck, prägel m. m. (se TYP)]
(i fackspr.) en (numera sällan använd) grafisk metod enl. vilken färgen medelst pänsel o. d. anbringas på en plåt, varefter ett enda avtryck kan tagas; äv. om en (sällan använd) utveckling av denna metod enl. vilken flera avtryck kunna tagas. 2UB 10: 300 (1907). SvD(A) 1932, nr 259, s. 5.
