SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MONOTEIST -is4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. monotheist, fr. monothéiste; avledn. av MONOTEISM]
relig. anhängare av monoteism. Andersson (1845). BonnierKL (1926).
Avledn.: MONOTEISTISK, adj. (Den semitiska rasen) från hvilken alla de tre egentligen monotheistiska religioner som finnas, hafva utgått. Sundevall ÅrsbVetA 1843—44, s. 58.
Spoiler title
Spoiler content