publicerad: 1945
MUMIE mɯ4mie, r. l. m.; best. -en; pl. -er; förr äv. MUMIA, r. l. f.; best. -an; pl. -er (Iser Folksl. 2: 72 (1809)); förr äv. MUMI, sbst. (med huvudtonen på sista stavelsen; jfr Lucidor (SVS) 150 (1671), JGOxenstierna 5: 455 (c. 1810)).
Ordformer
(mo- c. 1810. mu- 1578 osv. -i 1671—c. 1810. -ia 1578—1820. -ie 1578 osv.)
Etymologi
[jfr ä. d. mumi, mummi, d. mumie; av t. mumie resp. ffr. mumie (fr. momie) o. mlat. mumia, ytterst av arab. mūmija, balsamerad kropp, mumie, till pers. mūm, vax för balsamering]
1) (†) ett slags olja l. harts, möjl. äv. pulver, som infördes (l. ansågs komma) från Egypten, Arabien l. närgränsande länder o. som användes ss. läkemedel o. d. BOlavi 25 b, 38 b, 191 a (1578). Palmblad LbGeogr. 206 (1835). Rydberg Vap. 367 (1891).
2) (i sht om förh. i det forntida Egypten o. hos vissa andra äldre folkslag) död människo- l. djurkropp som gm balsamering blivit skyddad från förruttnelse; äv. oeg., om lik som av andra orsaker (t. ex. torkning i sol o. luft) skyddats från förruttnelse. Eneman Resa 1: 195 (1712). De Mumier, som i sandhafvet finnas. HC12H 1: 95 (c. 1734). Dalman ÅrsbVetA 1827, s. 47 (av krokodil). 2NF 38: 787 (1926). — särsk. bildl.
a) nedsättande, om ngn l. ngt som saknar liv l. livfullhet l. som gör intryck av andlig förtorkning. Polyfem IV. 21—22: 6 (1811). Ingenstädes trifves hon bättre än ibland etikettens stela mumier. Bergman VSmSkr. 37 (1828). (Många anse) att den grekiska kyrkan är en balsamerad mumie, en förstening, en — med ett ord ett liflöst ting. Bremer GVerld. 6: 208 (1862). (Författare som) envisas att befolka sina dikter med språkliga mumier ur äldre poesi. DN(A) 1931, nr 3, s. 6.
b) bot.
β) på vissa svampar: ett slags sklerotier från vilka fruktkroppar framväxa. Fries SystBot. 363 (1897).
3) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] (i fackspr.) visst mörkbrunt, i rött stötande färgstoff, mumiebrunt. HantvB I. 1: 160 (1934).
Ssgr (i allm. till 2; i sht om förh. i det forntida Egypten): A: MUMIE-ANSIKTE~020. särsk. bildl.; jfr mumie 2 a. Hansson SlättbH 30 (c. 1885). —
-ARTAD, p. adj. —
-BAGGE. (mindre br.) entomol. den till dyngbaggarna hörande insekten Scarabæus sacer Lin., som dyrkades av de gamla egypterna som ett heligt djur o. som avbildades på deras gravvårdar o. i tämplen; den heliga pillerbaggen. Stuxberg (o. Floderus) 1: 412 (1900). —
-FODRAL. fodral vari en mumie inneslöts. Boëthius HistLäsn. 1: 68 (1895). särsk. (tillf.) bildl., om stel o. otillgänglig person. Verd. 1891, s. 16. —
-FÖRTORKAD, p. adj. (i vitter stil) förtorkad liksom en mumie; jfr mumie 2 a. Heidenstam Vallf. 41 (1888). —
-KAMMARE. om den kammare i en pyramid i vilken den i pyramiden förvarade mumien inlagts. Strömbom EgyptK 145 (1928). —
-LIK, adj. särsk. bildl.; jfr mumie 2 a. Vår stela, mumie-lika vitterhet. PoetK 1818, Föret. 1: XVIII. —
-PORTRÄTT. porträtt avbildande den ss. mumie begravde o. anbragt på ansiktets hölje. 2NF 7: 1286 (1907). —
-PUPPA. entomol. om sådan puppa där den blivande insektens ben o. vingar äro tryckta tätt till bålen. 3NF 7: 534 (1927). —
-TORR. (i vitter stil) jfr -förtorkad. Atterbom Minn. 93 (i senare bearbetat brev fr. 1817; om litteratur). Ett gult, nästan mumietorrt ansigte. AB(L) 1895, nr 293, s. 7. —
Avledn.: MUMISERA, v., -ing. [jfr t. mumisieren] (föga br.) till 2: mumifiera. JournLTh. 1810, s. 806. särsk. bildl.; jfr mumifiera c. Larsson Id. 118 (1908).
Spoiler title
Spoiler content