MURKLOR mur3klωr2 l. -or2, sbst. pl.
Etymologi
[sv. dial. murklor, skräp, smuts, pängar, snarast sammanhörande med östsv. dial. murkel, skräp, smulor, stickor, nor. dial. murkl(e), spånor l. avfall av ved, o. MURKLA, v.; med avs. på bet.-utvecklingen jfr GRUNKOR]
(numera knappast br.) dyrbarheter, värdesaker, prydnadssaker; pängar. Man talar .. om att han skall gifta sig med en gammal mamselle, som skall ha litet murklor. Kellgren (SVS) 6: 159 (1786). Mor-din har mycket murklor i sina kistor och skåp. Knorring Ståndsp. 1: 143 (1838). Gamla murklor man letat fram ur sina ärfda gömmor. Agrell Sthm 96 (1892; om handarbeten).
