[jfr d. mytteri; av mnt. muterie, moiterie, motsv. ä. t. mütterey, t. meuterei, holl. muiterij; bildat till ffr. mute (fr. meute), handlingen att sätta sig i rörelse, jakt, hundkoppel, av vulgärlat. movita, substantiverad f. sg. av movitus, motsv. lat. motus, p. pf. till movere, röra (se MOVERA). — Jfr MYTARE,MYTERISK,MYTERKARL,MYTINERA,MYTMAKARE]
samfälld lydnadsvägran, ev. förenad med våldsdåd mot överordnad(e), av krigsfolk, sjömän l. fångar o. d.; förr äv. allmännare, om ohörsamhet o. våld mot överheten: uppror, upplopp, sammansvärjning. Anstifta, göra myteri. Ett myteri bröt ut bland besättningen. Myteriet kvävdes snart. G1R 1: 58(1523). Um man ähn bekomme en hoop tyskt folk, så skulle man förmode, att the snarere anrichtede myterij än någet annet gott. Därs. 26: 479(1556). Olof Olofson Terfwo .. skal wara een Mytemaakere och komma Myterij .. ibland almogen tilwäge. SUFinlH 2: 229(1605). DeFoë RobCr. 109(1752; i fråga om skeppsbesättning). Myterier i Långholmens fängelse. Hellberg Samtida 8: 22(1872). Siwertz JoDr. 276(1928). — särsk.
a) (†) om hemligt samråd i olovligt syfte; maskopi. Sacellanus .. skyller .. (klockaren) at han hafuer myterij mz hanz leegfolk. Hall KultInt. 102(i handl. fr. 1641). VDAkt. 1763, nr 296.
