(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) för att ge ett bedyrande o. d. kraftigt nekande innebörd, ofta liktydigt med: nej minsann; ofta i sådana uttr. som näggum (om) jag gör det, nej minsann om jag gör det, jag gör det (ta mig tusan) inte. Fröding ESkr. 2: 55(1892). Näggum det var roligt, för jaggu var det trollen. Dens. NDikt. 30(1894). Säj det där en gång till, skrek (bonden) .. (Skräddaren:) Näggum jag ids ta om'et. Carlsson Dagsv. 55(1927). För näggum om hon kalvar i dag. BonnierLM 1946, s. 645.
SAOB
