publicerad: 1948
NÄRMELSE nær3melse2, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr dan. o. nor. nærmelse]
vbalsbst. till NÄRMA: närmande; utom i ssgr numera föga br.; jfr TILL-NÄRMELSE. Thomander 1: 387 (1830; bildl.). Klint (1906). särsk.: förhållandet att ngt utvecklar sig i riktning mot l. är i nära överensstämmelse l. har stor likhet med ngt; jfr NÄRMA II 5. Rydberg RomD 109 (1874, 1877). Hennes knän (sjönko) till en närmelse av nigning. Hasselblad Studenth. 175 (1918).
Ssgr: NÄRMELSE-FORMEL. (numera mindre br.) mat., tekn. matematisk formel angivande ett närmevärde. SkogsvT 1903, Suppl. 1, s. 17. —
I. adv.
1) i förbindelse med negation l. annat inskränkande uttr., för att beteckna att det är långt ifrån att det angivna tillståndet l. stadiet o. d. föreligger: (icke o. d.) på långt när, (icke o. d.) tillnärmelsevis. Sundblad Ups. 528 (1884). Icke ens dessa nedsatta anspråk kunde närmelsevis uppfyllas. KatalFlottUtst. 1897, Bih. s. 9. Så mycken fysisk kraft, som vår tids kommunikationer och industri kräfva, har förr aldrig närmelsevis kommit till förbrukning. Norström Masskult. 141 (1910). Schulze KanadPrär. 100 (1931).
2) i det närmaste, nära nog; någorlunda; ungefärligt, approximativt. Berndtson (1880). Dessa beräkningar kunna visserligen endast vara närmelsevis giltiga. LärovKomBet. 1884—85, 1: 138. Är .. afståndet åtminstone närmelsevis kändt, kan verkan af den afgifna elden påräknas. EldhandvFältartill. 1887, s. 45. Vid raukens närmelsevis plana östra sida. SvGeolU C 303: 11 (1921).
II. (tillf.) ss. adj. i attributiv anv., motsv. I 1, i förbindelse med negation: (icke ens) på ett ungefär riktig l. säker o. d. (Det synes) omöjligt att af (gnejs-)zonernas nuvarande bredd draga några, ens de mest närmelsevisa slutsatser angående sedimentlagrens ursprungliga mäktighet. Fennia VIII. 3: 35 (1893). —
-VÄRDE. (numera föga br.) mat., tekn. ett värde som närmar sig det riktiga l. exakta värdet, approximativt värde. SvGeogrÅb. 1929, s. 8.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content