[liksom d. nachspi(e)l av t. nachspiel, av nach (se NACKDEL, sbst.1) o. spiel (se SPEL)]
1) (i fråga om ä. förh.) skådespel av mindre längd o. av lättare art, som gavs efter ett annat som betraktades ss. huvudpjäs; jfr EFTERSPEL 1. Hiärne (SvNatL) 225(1665). Ett lustigt Nach-Speel, af 5 Personer agerat, och uthi en kortwillig Wisa .. författat. (1691; boktitel). Nibelius Schatzen 195(1728; om de romerska atellanerna). Sylwan (o. Bing) 1: 482(1910). särsk. (†) i bild (jfr 2). Tiselius Vätter 2: 86(1730). Hof är .. Ett angenähmt Lustspel eller Comœdia; Men ofta slutes (det) med ett bedröfligit Nachspel. Scherping Cober 2: 209(1737). Livin Kyrk. 43(1781).
2) (numera föga br.; se dock slutet) i bildl. anv. av 1, om händelse o. d. som följer på en annan; ofta om händelse o. d. av obehaglig art; jfr EFTERSPEL 2 a.Lindestolpe Frans. 41(1713). Gravölet hade emellertid fått ett litet nachspiel. Hellström Storm 218(1935). särsk. (fullt br.) om dryckeslag l. annan tillställning under friare former som följer på en fest; jfr EFTERSPEL 2 b.Linné SvArb. 2: 162(1746). Ymer 1902, s. 223. Då polismästaren återvände till kungamiddagens nachspil hade borgfredsstämningen stigit. Hellström Malmros 291(1931).
Avledn. (till 2 slutet; vard.): NACHSPILA, v. deltaga i nachspil. Quennerstedt Smål. 79(1891). —
NACHSPILARE, m.||ig. (mera tillf.) person som deltar i nachspil. Hellström Malmros 303(1931).
