publicerad: 1946
NATURALIST nat1ɯralis4t l. -u-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
1) (†) naturforskare, naturvetenskapsman, naturhistoriker. Lärda Naturalister. Hiärne 2Anl. 370 (1706). Dalin (1853; med hänv. till naturforskare). Ericson Fågelkås. 2: 106 (1907).
2) filos. o. teol. motsv. NATURALISM 1: anhängare av naturalismen; i ä. tid vanlig benämning på deister, panteister, (förtäckta) ateister o. d. Tu hårdnackade Atheist eller Naturalist. Voigt Alm. 1683, s. 11. Schück (o. Warburg) LittH 1: 311 (1896).
3) estet. motsv. NATURALISM 2: anhängare av naturalismen, naturalistisk konstnär l. författare. SvLittFT 1835, sp. 182. 2SvKulturb. 1—2: 132 (1934).
Avledn.: NATURALISTERI, n. (†) jfr naturalism 1. Annerstedt UUH Bih. 3: 417 (i handl. fr. 1749). Naturalisteri .. (dvs.) Den villfarelsen, att Naturen är sin egen upphofsman, eller tillkommit af sig sjelf. Murberg FörslSAOB (1793). —
NATURALISTISK, adj. som hyllar naturalismen l. karakteriseras av naturalism.
1) filos. o. teol. till 2; i ä. tid ofta: deistisk, panteistisk, (förtäckt) ateistisk o. d. Naturalistiska och Deistiska tankar. SvMerc. 2: 663 (1757). Således gies Fritänckeri af flere slag .. (bl. a.) Det Naturalistiska, som förkastar Guds ord, men låds yrcka på en förnuftig moral. BtVLand 5: 211 (1764). Deistiska Prästen Williams uprättade för en 10 År sedan, genom Subscription, en aldeles Naturalistisk Gudstjenst i London. Lanærus Försök 79 (1788). Den moderna naturalistiska etiken. Norström NMänn. 16 (1906).
Spoiler title
Spoiler content