NECESSITET nes1äsite4t l. ne1- l. näs1-, l. 01—, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr eng. necessity, fr. nécessité; av lat. necessitas (gen. -ātis), till necesse, nödvändigt]
nödvändighet, nödtvång; numera bl. filos. om förhållandet mellan logisk grund o. följd. (Riksrådet måste) indirecte wijsa för:ne pålagors necessitet och billigheet. HSH 24: 252(1632). Skulle nu Danmarck så tergiversera (dvs. göra undanflykter) att det til ingen fredh wil länckia sigh, så dicterer necessiteten att man sitter Danmarck på halsen, så fast man kan. Stiernman Riksd. 1308(1660). Larsson Spinoza 226(1931). — särsk. (†) om nödställd belägenhet, trångmål. At Bergslagerne, widh denne deras närwarande necessitet förunnes, at mynta 1200 Skp:d i Kopparplåtar. Stiernman Com. 3: 389(1666). Swedberg Schibb. 285(1716). —
