NUDDA nud3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (föga br., Östergren(1933)).
Etymologi
[jfr y. fsv. nuddha (CodUps. C 20 1: 419), slå; trol. bildning med intensivisk l. diminutivisk konsonantförlängning till ett germ. hnuð- som föreligger i NÅDA, v.1 — Jfr NUSSA]
(i sht ngt vard.) vidröra (ngt) helt lätt, svagt snudda vid (ngt); i sht i uttr. nudda vid (i sht förr äv. i) ngt; äv. bildl. Ihre(1769). Stenen nuddade i benet. Murberg FörslSAOB(1793). Om dessa spetsar (på påken) blott vid huden nudda, / Så svider det i hvarje rynk och plätt. MarkallN 2: 143(1821). Småbarn, vars ena ben dansar i luften och endast någon sällsynt gång nuddar trottoarkanten. Lundberg-Nyblom Barn 42(1933).
SAOB
