person som icke duger någonting till, oduglig person; äv.: person som icke uträttar ngt nyttigt arbete. Kellgren (SVS) 6: 186(1788). Jag är vida mera tärande än närande af mig — med ett ord, en glad odugling. Braun Calle 142(1843). Dalin(1853; bl. om män). Där sitter oduglingarna med sina åtta, nio tusen, och jag har inte två tusen fem. Nordström Landsortsb. 40(1911).
