SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1949 OFÖRRÄTTA, sbst., l. OFÖRRÄTTE, n. (G1R 22: 251 (1551), SkrGbgJub. 6: 19 (1587)) l. m. l. f. (G1R 26: 311 (1556), UrkFinlÖ I. 3: 82 (1597)). Ordformer (-retta 1625. -räte 1596. -rätte (-re-) 1551—1597) Etymologi [till OFÖRRÄTTA, v.] (†) förhållandet att ngn lider orätt l. oförrätt, handling varigm orätt begås mot ngn l. ngn förorättas, orätt, oförrätt. G1R 22: 251 (1551). Olof skedde oförretta, vthi sitt egitt husz. VRP 1625, s. 189. SAOB Alfabetisk lista o- (oförnumst...) oförryckt p. adj. o- (oförryggelig...) oförrätt subst. oförrätt adj. oförrätta subst. oförrätta verb oförrättad p. adj.1 oförrättad p. adj.2 oförrättan oförrättande subst. Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content
