OMHÅLLA, v.2, anträffat bl. i p. pf. omhållen
Etymologi
[sannol. ombildning av ANHÅLLA; jfr dock mlt. ummeholden, ä. t. umhalten, omringa]
(†) fängsla l. kvarhålla (ngn ngnstädes). Wår käre syster är grippen och omholdhen J Jöneköpinge. G1R 6: 48 (1529).