publicerad: 1898
ANHÅLLA an3~hol2a (a`nhålla Weste), v. -er, -höll, -höllo, -hållit, -hållen; se för öfr. HÅLLA. vbalsbst. -AN (se d. o.), -ANDE (se d. o.), -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.); jfr ANHÅLL.
Ordformer
(ahn- J. Persson i HSH 29: 160 (1565), Oxenst. brefv. 1: 3 (1612) m. fl. and- G. I:s reg. 10: 5 (1535))
Etymologi
[efter mnt. anholden o. t. anhalten; jfr d. anholde, holl. aanhouden]
— jfr HÅLLA AN.
I. [jfr motsv. anv. i mnt.] hålla fast l. kvar; taga fast.
1) [jfr d. anholde en forbryder, holl. iemand op de vlucht aanhouden, t. einen flüchtling anhalten] taga (ngn) i (fängsligt) förvar, fängsla, häkta, arrestera; om myndighet o. d.; stundom ej skarpt skildt från 2 a. Anhålla en förbrytare, en misstänkt person. G. I:s reg. 3: 136 (1526). At icke någen aff Keysarens vndersåther skulle här i Rijket, för anners (dvs. en annans) skuld anholles eller arresteres. Tegel G. I:s hist. 2: 284 (1622). Ingen hafwe Mackt at anhålla eller bijsettia låta någon Skips-betiente .. vhr något segelfärdigt Skip för Gäld-saak skul. Sjöl. Skipmn. 9 (1667). Det förundrade mig ej att man i Luzern .. anhöll honom (dvs. Pestalozzi) som kringstrykare. Trolle-Wachtmeister 1: 45 (1805). (Han) befarade .., att .. han .. af de Romerska posterna kunde blifva anhållen och såsom öfverlöpare återförd. Kolmodin Liv. 1: 174 (1831). Den ene af (fridstörarna) .. blef genom tillstädeskommande polis anhållen genast och den andre fick polisen tag i längre fram. VL 1896, nr 165, s. 2.
2) [jfr holl. een vreemdeling hield mij op straat aan, en vroeg mij naar den weg] hejda; kvarhålla; antasta. De resande l. diligensen anhöll(o)s af röfvare. Anholla .. To detain, to stop, detinere. Serenius (1741); jfr 3. — särsk.
a) med afs. på person; stundom ej skarpt skildt från 1. Lagerström Bunyan 2: 39 (1727). Derpå blef jag i en liten by anhållen, för at erlägga en afgift til Konungen af Wulli. Ödmann M. Park 32 (1800). (Vid) stadsporten .. anhöllos (vi) af den väpnade vakten. Nicander Minnen 1: 93 (1831). Hvarhelst han på torg och gator fann en athenare, som skylde sitt fullblod under en trasig mantel, så anhöll han denne dagdrifvare med frågan: hvad nyttigt kan du göra? Rydberg Ath. 43 (1859, 1866). Redan första dagen, som jag .. inställde mig på gymnasium .., anhölls jag af en herre på öfversta auditorium, som .. sade sig vilja byta kappa med mig. De Geer Minnen 1: 16 (1892).
b) med afs. på fartyg (jfr 3 slutet). Af sama Blockhuuss .. (blefvo nämnda) kopfartter (dvs. kofferdifartyg) annhåldne både med skytt (dvs. kanoner) så och mundtligh tillropannde, till att stryka, settia (dvs. ankra) och besched gifua. B. S. Justen i HSH 36: 174 (1579). Befälhafvaren på Vaxholms fästning .. skulle anhålla misstänkta skepp. Hallenberg Hist. 2: 512 (1790).
3) [jfr d. anholde, t. güter, waaren anhalten] med sakobj.: (under beslagsanspråk) kvarhålla (ngt) l. hindra fortkomsten l. införseln af (ngt); lägga beslag l. kvarstad l. embargo på; taga i beslag; sekvestrera. RA 1: 477 (1546). Vij hafue lathett schrifue Stådthollerne på Vijborgh, Refle och Narfuen till om the Ryskes godz, som hafuer varitt ahnhollitt, att the thett igen bekomme skole. Oxenst. brefv. 1: 3 (1612). Kungörelse, Huru Med anhållit och förbrutit Bränvin .. hädanefter kommer at förhållas. (1792; titel). Klädet, som anhölls för Törngren uti Stockholms Tull. Törngrenska målet 137 (1801). Under beslag (i tullen) anhållet gods. Tullstadga 1877, § 147. jfr: (†) Att anholla och arestera the godz och gårda szom .. her Truedt her J wort Rige beliggiandis haffuer. G. I:s reg. 10: 187 (1535). — särsk. med afs. på fartyg (jfr 2 b). G. I:s reg. 10: 5 (1535). Dee Nijo Skepp som .. anhölles af Hålländerne. G. O. Stenbock i HSH 31: 361 (1662). Trolle-Wachtmeister 1: 101 (1808). Två svenska konvojskepp .. hade blifvit anhållna och uppbringade af engelska örlogsmän. Carlson Hist. 5: 36 (1879).
4) (†) (kvar)hålla i förvar (under ngn tid).
a) [jfr ä. d. fangen oc anholden udi 27 aar, mnt. fencklich angeholden] med afs. på person; i sht i fråga om kvarhållande i fängsligt förvar. För thenne drengens skuld, then wij anholde, till tess atuj (dvs. att vi) wisselige fåå förfare hwem han til hörer. G. I:s reg. 7: 54 (1530). Konung Albrecht wardt .. fengzligh anhallen j Siw åhr. L. P. Gothus Mon. turb. 71 (1629). Konung Erich .. bleff .. vthi sitt Konungzliga Gemack .. vthi några Dagar bewachtat och anhållen. Girs E. XIV:s hist. 115 (c. 1630). N. Av. 3 Nov. 1658, Extr. jfr: Konungh Erich .. / .. badh, han (dvs. konung Fredrik) wille hans gode Män / Icke late arrestere, / Och icke heller ahnhålle them fast, / För thet the wille drage vthan Pass. Hund 37 (c. 1605). — oeg.: kvarhålla (ngn) l. hålla (ngn) bunden (i en beställning o. d). Althenstund månge, som om sådant Förstånd och Wetskap hafwa, vthi andre höge Wärff och Ärender, Swerigies Rijke til gagn och godo anhållas. Arvidi A 7 a (1651).
b) med sakobj. Hwilken Skatt .. SlotzFougdtenn opå Wåhrehuss ännu uthi sin förwaringh anholler. HSH 39: 163 (1599).
1) [jfr t. den zügel anhalten] draga l. hålla åt sig (tyglarna). Vill .. (ryttaren) bakåt, så anhåller han tyglarna. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 80 (1836).
2) [jfr t. das pferd anhalten] (gm att draga åt sig tyglarna) tvinga (en häst) att gå långsammare l. att stanna; hålla in. Björkegren (1784, under falcade). Längre tyglar när hästen ej vill följa, och kortare om han skall anhållas och sjelf vill framåt. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 47 (1836).
III. [jfr t. einen massstab an etwas anhalten; jfr äfv. AN, adv. II 1 a] tekn. hålla (ngt) intill l. tätt slutande l. fast anslutet till ngt. Linan får löpa från linkorgen, som .. är frånslagen spelet, men med ”anhållen” broms. G. H. Carlgren i Tekn. tidskr. 1885, s. 38. För att hålla knifven (på en skördemaskin) väl anliggande mot skyddsklornas skärplan anhålles han genom 3—4 .. järnstycken. Juhlin-Dannfelt 361 (1886).
IV. [jfr t. ein kind zur arbeit, zum gebet anhalten] (†) sannol. eg.: hålla (ngn) fast vid; hålla (ngn till ngt), tillhålla (ngn att göra ngt); hålla efter. Ath hvar oc en .. vile förbedre sin siste rustning, .. item ath anholle dhe andre .. til dhet samme. RA 1: 259 (1540). J wele förthenschuld förmane och anholde hele frelsitt, att the hwar j sin stadh äre (redo). G. I:s reg. 17: 281 (1545). Att Commendanterne anhållas att arbeta effter någon viss dessein. HSH 2: 121 (1657). Delinquenten både kan och bör (vid frihetsstraff) anhållas till regelbundet arbete. Biberg 3: 358 (c. 1823).
V. (†) hålla på, hålla i sig, hålla i.
1) [jfr mnt. anholden, ä. t. (mit etwas) anhalten] med personsubj. i fråga om försök, sträfvande, fordran o. d.: insistera; urgera; sätta åt. Lucius Quintius anhölt vppå then andre sidhan (af den belägrade staden) medh sin stormtygh och Redhskap på thet hefftigste. Schroderus Liv. 495 (1626; t. anhielt; lat. instaret). (Ständerna) begärade thet .. (Gustaf Vasa) wille blifwa .. Konungh ..(;) ju mehra han sigh förwägrade, ju trägnare anhöllo Ständerna, (så) at han them thet på sidstonne bewilliade. Girs G. I:s hist. 40 (c. 1630); jfr VI. Urgeo, .. Anhålla, påstå, drijfwa på något. Lex. Linc. (1640). Anhållt med bönen, insta precibus. Schultze Ordb. 1783 (c. 1755).
2) [jfr holl. de regen heeft den ganschen nacht aangehouden, t. die kälte, die krankheit hält lange an] om tillstånd, förhållande o. d.: hålla i, (oafbrutet) fortfara, vara. Elliest (dvs. för öfrigt) anhåller infectionen (dvs. farsoten) här ännu starckt. N. Av. 18 Sept. 1656, nr 2, s. 2. Skulle ängslan öfwer synderna ännu anhålla. Swedberg Sabb. ro 1182 (1691, 1712). Den förnemste handelen och handtwercket (blef) hos Tyskarna, hwilket ännu til en godh deel anhåller och durar (dvs. varar). Hiärne Orth. 131 (1717). Svulnad och smärta, som .. många dagar anhåller. Triewald Bij 9 (1728). Medan kiölden ännu anhåller. Därs. 60. Som nu stormen vid 3. timar rätt förskräckeligen anhållit. Humbla 245 (1740). — särsk. i p. pr. mer l. mindre adjektiviskt: ihållande. Trägit anhållande förståpningar. E. Ribe Præs. i VetA 1740, s. 12. Ständigt anhållande trängtan. Nohrborg 317 (c. 1765). Kölden har .. varit ganska anhållande och sträng. SP 1779, s. 237. Många barn dogo .. uti en anhållande Rötfeber. G. Lund i Veckoskr. f. läk. 3: 21 (1782).
VI. [jfr d. anholde hos kongen om et embede, mnt. bidden vnde anholden, t. bei einem um etwas anhalten; sannol. utveckladt ur V 1; eg.: insistera l. vara enträgen hos ngn med afs. på ngt] begära, bedja.
1) (†) med bibet. af yrkande l. pockande.
a) med prep. om: yrka på, fordra. Hwar hann medh sådane wijss .. icke kann bekåmme (brefvet), Schall han dhå therum på thett häfftig:te ahnhålle. HSH 9: 59 (1562). (Fiskalen) skall alle Konungens klagemål .. före vthj rätten .. och sedhan flitelighen anholle om een rättwijs sentens och laga dom. Lagförsl. 555 (1604).
b) med obj.-sats: yrka. Lasse Skytte begärede .. och anholtt, at .. hvar bonde uttgjorde .. 6 yxeskafft. RP 1: 13 (1626).
2) (i sht i mera formell l. ceremoniös stil) framställa en (höflig l. vördsam) begäran.
a) med prep. om o. sbst. Anhålla hos någon om något. Anhålla om sin hälsning. Anhålla om en flickas hand. Enträget, ödmjukt, förbindligast, vördsammast anhålla om något. På thet han måtte få orsak at anholla hoos rådhet i Rom om förlossning (dvs. att blifva frigifven). Utl. på Dan. 520 (1592). (På grund af sitt slöseri) måste man anhålla hoos Öfwerheeten om förläningar och Jordgotz. Rudbeckius Kon. reg. 179 (1615). Gref Tessin (hade) anhållit hos sin Konung om afsked. Höpken 1: 260 (1771). Jag anhåller om ursäckt. Sahlstedt (1773). Wienska samt Polska Hofven anhöllo (hos G. I) om hjelp (mot fiender). Armfelt i 1 SAH 1: 91 (1786, 1801). Johan Casimir, helt och hållet nedböjd, skickade till svenska lägret .. sin kammarherre Przymski för att i en bedjande ton anhålla om fred. Carlson Hist. 1: 110 (1855). (Förkortningen) O. s. a. .. (betyder) om svar anhålles. Linder Regl. 62 (1886). Modet svek mig alltid i den stund, då jag borde anhålla om ordet af landtmarskalken. De Geer Minnen 1: 153 (1892). — (numera knappast br.) om bön till Gud; jfr b slutet. Då S. Sigfrid blef underrättat (om dessa mäns död), har han anhållit hoos Gudh om deras uppenbarelse. Dijkman Ant. 105 (1703). Med suckande och hjärtelig åkallan anhålla om Guds hjelp. Rönigk Fres. 137 (1753). Bælter Cerem. 774 (1762).
b) med obj.-sats: utbedja sig. (Gm en deputation till Ridderskapet o. adeln), anhölt Bårgare-Ståndet, at .. ordres afgå måtte til Collegierne. 2 RARP 2: 324 (1723). Jag anhöll .. hos Herr Banks, .. det måtte han föreslå mig til detta värf. Ödmann M. Park 1 (1800). Vi anhålla .., att nedanstående icke så mycket må betraktas såsom indelning, utan mera såsom en öfversigt. Lysander Rom. litt. 17 (1858). Anhålles att porten stänges ..; .. anhålles att föremålen ej vidröras. Björkman (1889). Den 7 april anmälde jag riksdagens skrifvelse .. i svenskt statsråd blott för att anhålla, att kungen ville bestämma dag, då frågan kunde anhängiggöras i sammansatt .. statsråd. De Geer Minnen 1: 198 (1892). — (numera knappast br.) om bön till Gud; jfr a slutet. (Därför) wilie wij medh bön och innerligh suckan anhålla hoos Gudh at han osz här til förläner .. nåde. Rothovius 3 Pred. A 4 b (1640).
c) med inf.; numera bl. då det styrande verbets subj. äfv. tänkes som subj. till inf. Törs jag anhålla om att få föra fru X. Jag anhåller att bli bemött med litet mera hänsyn. Han (dvs. Styrbjörn) anhöll hos sin Farbroder, at .. få en flotta. Dalin Hist. 1: 592 (1747); jfr 1. (Han har) hos H. K. M. i underdånighet anhållit, at .. varda .. försedd med någon .. syssla. SP 1778, s. 9. Jag anhåller at få den äran at se Er i afton. Widegren (1788). Törneros Bref 1: 33 (1824). — (†) De Påler .. haffue lathett anholla hoos Sendebudhen, att vele blijffua quar. A. Oxenstierna Skr. 1: 129 (1628). Mentor .. anhölt .. ganska trägit hos Idomeneum at låta .. (Telemak) resa. Ehrenadler 952 (1723).
d) (†) med direkt sakobj.: utbedja sig, begära. Ödmiukeligen anhållandes af .. K. Rätten et forderligit (dvs. gynnsamt) uthslagh. Schück Anteckn. 39 (i handl. af 1670). jfr: Det jag då af Eder .. anhölt, låfvaden J mig. Linné Del. nat. 30 (1773).
VII. [jfr t. mit l. in der arbeit anhalten, haltet an mit dem schreien und toben; jfr äfv. I 2] (†) hejda sig, hålla inne (med), hålla upp l. upphöra (med). Tyckes migh nu .., at dhet intet är stort af nöden, at H. Generalen skyndar sigh mera, utan kunde nu något anhållas medh marchen .., till dhess vij kunna komma hvarandra närmare igen. Carl XII Bref 268 (1704).
VIII. [jfr AN, adv. II 4] (†) framräcka, erbjuda, hembära. Sorgh- och Klage-Ballet .. Frw Christinæ Ryningh .. öfwersändh .. Altså in hoos Hennes .. Frudömmes nådige behag och wilia på thet tienstödmiukaste honom eenfaldeligen anhållandes nidlägger Samuel Joan Westhius (1656; boktitel) enl. Klemming Dram. litt. 526.
Spoiler title
Spoiler content