ONÅBAR3~02, äv. 3~20, adj. (i sht i vitter stil) som man icke kan nå l. komma fram till, som man aldrig får uppleva, ouppnåelig; äv.: oåtkomlig; i sht om ngt som är målet för ens traktan l. drömmar l. längtan. Onåbar lycka. Lagerlöf Drottn. 238(1899). Onåbar för sinnlig iakttagelse. Hirn HelSkrin. 129(1909). Dens. Barnlek 230(1916; adv.). särsk. (tillf.) om längtan l. önskan: vars mål är ouppnåeligt, hopplös. Söderhjelm Tavaststj. 314(1900). Enckell Ljusd. 61(1930).
