publicerad: 1950
ONYX ω4nyks (o´nyx Weste; ony´x Dalin), r. l. m.; best. -en; pl. (mera tillf.) -ar l. -er.
Ordformer
(onich 1541—1650. onicher 1541. onichin 1541. onick 1797 (: Onicksten). onix 1541—1917. onychel (-nich-) 1640. onyx (-yks) 1639 osv.)
Etymologi
[liksom ä. t. onich, onichel, onicher, t. onyx, eng. onyx, fr. onice, mlat. onicleus, lat. onyx, av gr. ὄνυξ, eg.: nagel (jfr språkpr. 1795 nedan)]
kalcedon l. agat som består av olikfärgade, parallella (o. skarpt skilda) skikt (o. därför är lämpad att användas till kaméer); särsk. om agat med (koncentriska) svarta o. vita skikt; äv. om enfärgad svart agat; äv. om (slipat) stycke använt ss. ett slags (halv)ädelsten. 1Mos. 2: 12 (Bib. 1541). Onyx som är vanligen nagelfärgad, och sammansatt af skiftande bleka liffärgade och hvita hvarf, eller svarta och hvita. Retzius Min. 182 (1795). En dyrbar slipad onyx framställde profilen af en negrinna. NJournD 1856, s. 88. Frosterus Min. 13 (1917). Gröngrå polerad onyx. Klinckowström Minn. 1: 253 (1933). — jfr AGAT-, ALABASTER-, KALCEDON-, KARNEOL-ONYX. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i lat. o. gr.] (tillf. i vitter stil) om bägare av onyx. Janzon Prop. 3: 37 (1911).
b) oeg., om vissa i handeln förda (natur)produkter som likna (halv)ädelstenen onyx. (Ekenberg o.) Landin 686 (1894). särsk. miner. i uttr. mexikansk onyx, om (ett slags) onyxmarmor. Frosterus Min. 118 (1917). VaruhbTulltaxa 1: 100 (1931).
-MARMOR. miner. i Mexiko förekommande skiktad (o. därför om onyx påminnande) kalkbärgart (arogonit) som avsätter sig i varma källor. 2UB 7: 27 (1903). —
-STEN. (onyx- 1541 osv. onichiner- 1541) ss. (halv)-ädelsten använt (slipat) stycke onyx. 2Mos. 25: 7 (Bib. 1541). 1 halsband af 52 onixstenar. RiksdRevStatsv. 1896, s. 216. Fridholm Espina Marifl. 108 (1929). —
Spoiler title
Spoiler content