publicerad: 1950
ORIGINELL or1iginäl4 l. or1iji- l. å1r-, l. 0104, l. or1gi- l. or1ji- (årischinä´ll Dalin), adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(org- 1888—1932. orig- 1743 osv. -el 1758—1904. -ell 1743 osv. -äl 1830)
Etymologi
1) (†) = ORIGINAL, adj. 1; särsk.: ursprunglig; i oförändrat skick, oförändrad. Sinrika Poëmer, hvilka Araberna författade .. bibehöllo genom flere århundrade de primitiva orden i sin originella bemärkelse och urgamla form. Thorberg ÖsterlSpr. 6 (1785). Den som önskar studera Nordens ursprungliga och originella theatraliska anlag, måste otvifvelaktigt åt dessa (folklekar) vända sin noggranna uppmärksamhet. Hammarsköld SvVitt. 1: 25 (1818). — särsk.
a) om underrättelse: som ngn får från primär källa, förstahands-. Som avisorne böra så väl roa som undervisa läsaren, .. följer altså ovedersäijeligen at til deras skrifvande fordras en förståndig och mogen man .. hvilken .. förutan det han har goda originelle underrättelser vet at derutaf uttaga det nyttigaste och angelägnaste. 2RARP 14: 475 (1743).
b) i uttr. originell elektricitet, elektricitet varmed en kropp blir laddad gm gnidning (dvs. som icke tillföres från ngn annan elektriskt laddad kropp). Alla kroppar, som igenom gnidning undfå en originel Electricitet. VetAH 1758, s. 251.
2) (numera bl. ngn gg med anslutning till 3) = ORIGINAL, adj. 2. Thunberg Resa 1: 27 (1788). Dels Originella dels Öfversatta Stycken. SvLitTidn. 1816, sp. 205. Planen är ett förändradt cistercienserschema .., men är den originell eller kopierad? Hahr ArkitH 279 (1902). — särsk. (†) i uttr. vara originell av ngn, vara ett originalvärk av ngn. Ett .. Medusæhufvud .. som föregifves vara originellt af Raphaël. Hammarsköld KonstH 205 (1817).
3) om ngt sakligt: som har självständig egenart; särpräglad, egenartad; vanl. innebärande ett värdeomdöme; särsk. dels om ngt som frambragts gm intellektuell värksamhet (ss. idé l. tanke l. diktvärk), dels om ngns begåvning l. läggning o. d.: som bär prägel av egenart o. självständig gestaltningskraft l. skaparförmåga, egenartad, självständig; om resultat av värksamhet äv.: som vederbörande skapat självständigt, icke gm efterbildning l. lån (jfr ORIGINAL, adj. 2 c); ofta närmande sig bet.: som innebär ngt nytt, som saknar motstycke; äv.: som icke är som andra, av ovanlig typ; jfr 5. LittT 1795, s. 357. Behandlingen .. (är) ytterst originel och nästan genialisk. Phosph. 1810, s. 224. Clara Gazul .. har författat åtskilliga rätt originella skådespel. DA 1825, nr 165, s. 1. (Döbelns) sätt att uttrycka sig .. kan kallas originelt. 2SAH 60: 76 (1883). SDS 1948, nr 15, s. 14.
4) om person (i sht vetenskapsman, tänkare, diktare l. konstnär): som är självständigt skapande; som har självständighet o. egenart; som skapar nya tankar o. idéer resp. diktvärk med nya tankar l. i en ny stil o. d. Höijer 4: 479 (1798). Anna Maria Lenngren är en af våra mest originella och mest omtyckta författare. Warburg LittH 72 (1880). Hellberg FrödingM 224 (1925). jfr Ehrensvärd PVetA 1766, s. 15 (om folk).
5) om person: som har ngn l. några säregna l. excentriska egenskaper l. vanor l. åsikter o. d.; ofta för att beteckna att vanorna osv. äro kuriösa l. lustiga (utan att dock behöva vara löjliga) gm sin (skenbara) brist på förnuftigt ändamål l. gm att de (till synes) omotiverat bryta mot det vedertagna o. d.; äv. om ngt sakligt (jfr 3), i sht om tanke, yttrande, läggning, (handlings)sätt: som vittnar om l. beror på dylika egenskaper l. vanor osv.; excentrisk, säregen; stundom närmande sig bet.: besynnerlig, konstig. Breda Guénard 2: 53 (1830). (Han) skall enligt traditionen på orten hafva varit mycket originell. 3SAH 9: 20 (1894). Wägner Norrt. 86 (1908; om sätt). (Han har) i några ganska originella satser delgivit eftervärlden sin mening. KyrkohÅ 1932, s. 21. — särsk. (vard.) innebärande ett direkt klander: ”högst besynnerlig” (jfr 3). Det här var sannerligen originella affärsmetoder. Östergren (1934).
Spoiler title
Spoiler content