SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
ORKESTRATION -aʃω4n, äv. -atʃ-, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(förr äv. orch-)
Etymologi
[jfr t. orchestration; av fr. orchestration; vbalsbst. till ORKESTRERA]
(mindre br.) mus. instrumentering. SD 1892, nr 327, s. 5. SvTMusF 1919, s. 148.
Ssg: ORKESTRATIONS-KONST. Wegelius MusH 496 (1893).
Spoiler title
Spoiler content