publicerad: 1955
PÅ ssgr (forts.; jfr anm. sp. 2716):
(I 24 c δ δ', III 5) PÅ-LJUGA. (numera bl. mera tillf.) pådikta (ngn ngt); osannfärdigt beskylla (ngn) för (ngt) l. lägga (ngn ngt) till last. ArbogaTb. 4: 70 (1546). Vasenius Harm. 151 (1908). —
(I 1, 3, 13, 15, III 1, 2) -LJUS, n. (i sht i fackspr.) påfallande (se på-falla 1 b) ljus. AStrindberg i GHT 1896, nr 59 B, s. 1. Pauli Ungd. 231 (1925).
Spoiler title
Spoiler content