[jfr t. peuplieren; av fr. peupler, till peuple, folk (se PÖBEL)]
(†) befolka; särsk. ss. p. pf. i adjektivisk anv., pregnant: folkrik. 2RA 2: 104(1727). Månne desse Bergslager .. varit så peuplerade, som de nu äro, om der aldrig varit någre Bergverck upbragte. NoraskogArk. 6: 60(1768). Att söka peublera .. landet. HT 1916, s. 126(1790). 2VittAH 6: 10(1800). Ekbohrn(1904).
Avledn.: PÖPLERING, f. (peu-) (†) befolkande (av ett område). At förmedelst .. Irländske peupleringen, Engelandz .. styrckio .. är förswagad worden. Brask Pufendorf Hist. 169(1680).
SAOB
