SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PALADIN pal1adi4n, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. paladin; av it. paladino, av mlat. palatinus (se PALATIN, sbst.1)]
(om äldre, i sht medeltida förh.; jfr dock slutet) om var särskild av de tolv riddare som enligt den fornfranska hjältediktningen utgjorde Karl den stores närmaste män (o. livvakt); äv. om var särskild av de riddare som enligt Artursagan omgåvo kung Artur (riddarna av runda bordet); äv. allmännare, dels om var särskild av de ädlingar l. stormän som utgjorde en (medeltida) härskares närmaste omgivning: palatin (se PALATIN, sbst.1 2), dels: vandrande riddare. Stiernstolpe Wieland Ob. 3 (1816; om Huon av Bordeaux). Sagan om konung Arthur och hans Paladiner. Geijer I. 1: 208 (1845). Traditionen om (kung Artur) .. såsom medelpunkten för samtidens yppersta riddare (förefaller) vara en reflex av sångerna om Karl den store med dennes krets av paladiner. Schück AllmLittH 2: 240 (1920). 3NF 15: 516 (1931; äv. allmännare). Grimberg VärldH 8: 278 (1938). — särsk. (i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl.; särsk. om person som visar ridderlighet l. (romantisk) idealitet. Hans Järta nedlade sitt Embete för en prestfråga ..: det var romaneskt gjordt; men jag är icke en dylik Paladin. Tegnér (WB) 7: 217 (1831). Fallström VDikt. 2: 220 (1899). särsk.
a) om person som (på ett hänfört l. oförskräckt sätt) kämpar för l. beskyddar ngn l. ngt: (ngns l. ngts) riddare l. förkämpe l. försvarare o. d. Polyfem II. 31: 2 (1810). Tryckfrihetens paladiner. Ahnfelt Rääf 275 (i handl. fr. 1812). Det romantiska 1800-talet har i Fredrik Vetterlund sin trofaste paladin. SvD(A) 1934, nr 237, s. 18.
b) person som tillhör en (politisk) ledares mest inflytelserika vänner; i sht i pl., stundom med mer l. mindre nedsättande innebörd (med bibegrepp av osjälvständighet l. kryperi o. d.); äv. (i pl.) om personer som spela en ledande roll i ett lands politiska liv l. inom ett lands vitterhet o. d. Svenska vitterhetens paladiner. NF 2: 389 (1877; om medlemmarna av Svenska Akademien). Karl XII och hans paladiner. Hedin KrRyssl. 812 (1915). Rikets paladiner. SvD(A) 1924, nr 252, s. 11 (om politiker). Hitlers och hans paladiners övermod. GHT 1945, nr 22, s. 11.
Ssg: PALADIN-, förr äv. PALADINS-MÄSSIG. (-dins- 1845) (tillf., i vitter stil) som passar l. anstår en paladin l. paladiner. Atterbom C12 55 (1845).
Spoiler title
Spoiler content