PARTENOGENES par1tenω1jene4s l. -nå1-, äv. -gen-, r.; best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid användes oftast, liksom ännu stundom, den nylat. formen part(h)enogenesis. Lovén ÅrsbVetA 1845—49, s. 541.SvUppslB(1934).
Etymologi
[jfr t. o. eng. parthenogenesis, fr. parthénogenèse; av gr. παρϑένος, jungfru, o. γένεσις, födsel, börd (se GENESIS)]
biol. (fortplantning gm) delning o. utveckling av en äggcell till embryo utan föregående sammansmältning med en hancell, könlös fortplantning, jungfrufödsel. KemT 1908,s. 27. —
