PATRONELL pat1rωnäl4 l. -rå- l. -ro-, ngn gg -ä4l, förr äv. PATRONAL, adj.
Ordformer
(-al 1889. -ell (-el) 1818 osv.)
Etymologi
[jfr t. patronal, ävensom eng. o. fr. patronal, som har avseende på en (skydds)patron o. d., lat. patronalis, som har avseende på en patronus (se d. o. 1); avledn. av PATRONUSl. PATRON, sbst.1; med avs. på formen patronell jfr KONSISTORIELL]
1) (i sht om ä. förh.) om pastorat l. kyrklig l. ecklesiastik tjänst o. d.: där l. för vilken patronatsrätt gäller l. förefinnes (l. gällde osv.); där l. för vilken viss person (l. korporation o. d.) är (l. var) patronus (se d. o. 2); äv. allmännare (om kallelse o. d.): som tillhör l. utgår från (l. tillhörde osv.) patronus l. som hör (l. hörde) samman med patronatsrätt; jfr PATRON, sbst.1 4, PATRONUS 2. Bro och Lossa patronella Pastorat, under Ärkestiftet. Hammarsköld SvVitt. 1: 302(1818). Den patronella sacellanien i Julita. Hagström Herdam. 1: 301(1897). KyrkohÅ 1907, s. 232 (om kallelse).Brilioth SvKyrkKunsk. 159(1933).
2) (tillf.) som tillhör l. instiftats av l. har avseende på arbetsgivare; jfr PATRON, sbst.1 6. ”Patronella” välfärdsinrättningar. EkonS 1: 449(1894).
