publicerad: 1952
PEGAS pega4s (i vers — ∪ Lucidor (SVS) 196 (1672: Pegass, gen.)), m. l. r.; best. -en; pl. -er; l. (utom ss. namn på den grekiska mytologiens bevingade häst numera företrädesvis i bet. 2, men där alltid) PEGASUS pe4gasus, stundom 302 (pe`gasus Weste, pègassus Dalin), m. l. r.; l. (i bet. 1, utom ss. namn på den grekiska mytologiens bevingade häst numera bl. mera tillf.) PEGASOS pe4gasos, stundom 302, m. l. r. Anm. 1:o Formen pegasus användes förr med genomgående lat. böjning, t. ex. Sigfridi H 8 b (1619: Pegasum, ack.; i bet. 2), Rålamb 4: 6 (1690: Pegasi, gen.; i bet. 2). Av de lat. böjningsformerna användes stundom ännu (i bet. 2) gen.-formen pegasi, t. ex. LD 1908, nr 202, s. 3. 2:o Ss. namn i obest. form användas numera bl. formerna pegasus o. pegasos, förr äv. pegas (se språkprovet från 1672 under 1).
Ordformer
(pegas 1672 (: Pegass, gen.), c. 1721 osv. pegasos 1888 osv. pegasus 1584 (i bet. 2) osv.)
Etymologi
[jfr t. Pegasus, Pegasos, eng. Pegasus, fr. Pégase; av lat. Pegasus, Pegasos (av gr. Πήγασος) resp. av gr. Πήγασος]
1) eg.: namn på en bevingad häst (jfr VING-HÄST) som enligt den grekiska myten sprang fram ur Medusas kropp, då Perseus avhögg hennes huvud, o. som svingade sig upp till Olympen, där han blev bärare av Zeus' åska o. blixt (o. som gm ett hovslag gav upphov till Hippokrenes källa (jfr HIPPOKRENE)); mer l. mindre bildl., ss. symbol för skaldekonsten, särsk. den poetiska inspirationen l. den diktande fantasien; särsk. (ofta med ngt vard. prägel) i sådana uttr. som rida (på) pegasen (äv. Pegasus), dikta, skriva vers; sadla l. bestiga pegasen (äv. Pegasus), försöka sig i skaldekonsten; äv. spänna pegasen för plogen (i sht förr äv. binda pegasen vid harven), betecknande att man ger skaldekonsten l. den diktande fantasien torra l. triviala uppgifter l. att man klavbinder den gm pedantiska regler o. d. En ann må skrifwa mehr som Fingren hafwer twått, / I Hyppocrenen ok en konstig Fiäder fått / Uhr Pegass högra Flijkt. Lucidor (SVS) 196 (1672); jfr anm. 2:o ovan. Stundom sväfvar .. (C. F. Dahlgrens) pegas något för långt ut. AB 1831, nr 1, s. 2. Önskligt vore .., att Du (dvs. Tegnér) ville bestiga pegasen (till Sv. Akad:s femtioårsjubileum). 3SAH XLVI. 2: 264 (1835). Binda pegasen vid harfven. BEMalmström 7: 285 (1849). Sadla .. Pegasus. Dalin (1855). Spänna Pegasen för plogen. Därs. Det går trögt i början, där .. (Lucidors) nyckfulla pegas släpar de tunga alexandrinfårorna. 3SAH 24: 131 (1909). (N. N.) är mer än skådespelare. Han rider även på pegasen. RöstRadio 1947, nr 41, s. 2. särsk. (vard., i sht skämts.) i utvidgad anv., om (snabb) häst. Broman Glys. 1: 868 (c. 1721). Ankarcrona SerTillb. 75 (1926). jfr PACKARTORGS-PEGAS.
2) (pegasus) astr. namn på en stjärnbild på norra hemisfären; särsk. i uttr. Pegasus' (l. Pegasi) kvadrat l. kvadraten i Pegasus, se KVADRAT, sbst. 1 e β. Luth Astr. 12 (1584). Pegasus, känbar af sin stora quadrat, som fyra Stiernor giöra. Rålamb 4: 6 (1690). 3NF (1931).
Ssgr (till 1; mera tillf.): PEGAS-, äv. PEGASUS-RAS, r. (tillf.) mer l. mindre bildl., med syftning på arten av skaldebegåvning l. poetisk inspiration o. d. AnderssonBrevväxl. 1: 364 (1862). —
-RITT. särsk. mer l. mindre bildl., om diktande l. versskriveri o. d.
Avledn.: PEGASISK040, adj. [jfr t. pegasisch, ävensom lat. Pegaseius, Pegaseus, Pegasis, gr. Πηγασίς] (mera tillf.) till 1: som utmärker l. liknar l. har avseende på Pegasus l. skaldekonsten l. den poetiska inspirationen o. d. Pegasiska fålar. MarkallN 1: 84 (1820).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content