PENATER pena4ter, sbst. pl. Anm. Tillf. förekommer sg.-formen penat (om städerska; jfr bet. 2) hos Wennerberg Bref 2: 236(1861).
Etymologi
[jfr t. penaten, pl., eng. penates, pl., fr. pénates, pl.; av lat. penates, pl., sammanhörande med penus, det innersta rummet i Vestas tämpel, förråd av livsmedel (i ett hus), penes, prep., hos (vartill penitus, ss. adv.: invändigt, djupt l. längst inne, ss. adj.: invändig). — Jfr PENETRERA]
1) (om fornromerska förh.) gudomligheter tänkta ss. beskyddare av hem o. härd (o. husets förråd); äv.: gudomligheter tänkta ss. stadens l. statens skyddsgudar; äv. om bilder av dylika gudomligheter; husgudar; jfr LAR.Cydippe oss lämnar, / Den grymma! — hon ämnar / Hos andra Penater att lefva och dö. Stagnelius (SVS) 3: 301(c. 1815). Norrmann Eschenbg 2: 72(1818). IllRelH 404(1924).
2) [jfr motsv. anv. i lat.] i oeg. l. bildl. anv. av 1; särsk. dels använt ss. symbol för (ngns) hem(vist), dels om saker (l. personer l. djur) som omge en i hemmet (stundom äv. om effekter som medföras på resa o. d.). Hvilket ställe i fäderneslandet eger .. genom höga hågkomster vördnadsvärdare penater än Uppsala? Geijer I. 4: 70(1822). Jag önskar dig .. ett angenämt återseende af dina penater i höst. Berzelius Brev 14: 104(1836). PT 1903, nr 123 A, s. 3 (om djur).Tenow Solidar 2: 12(1906; om reseffekter). Då jag beslöt att flytta mina penater till landet. Engström Bouppt. 77(1930).
SAOB
