[jfr t. o. eng. peregrination, fr. pérégrination; av lat. peregrinatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till peregrinari (se PEREGRINERA)]
1) (i sht i skildring av ä. förh.) (studie)resa l. vistelse utomlands; studier utomlands. Gallius AÅkeson F 3 b(1643). Att .. (prinsen) eij widhare studier och perigrinationer hade af nöden. HB 3: 165(1688). Hans peregrinationer och lärda mödor. Cavallin Herdam. 5: 8(1858). Lundgren VintMån. 71(1933).
