publicerad: 1952
PERENN pærän4 l. pä-, stundom pe- (pärä´nn Dalin), adj. o. sbst., r.; ss. adj. (tillf., i bet. I 1) -are, n. o. adv. (tillf.) -ent; ss. sbst. best. -en, pl. -er.
Ordformer
(peren 1778. perenn 1759 (: perennare, komp.), 1760 osv. perenne 1784)
Etymologi
[jfr t. perenn, fr. pérenne; av lat. perennis, som varar hela året, beständig, till per, genom (se PER, prep.), o. annus, år (jfr ANNO, BIENN)]
I. adj.
1) (numera bl. med fackspråklig prägel) som består året om (o. från år till år); äv. allmännare: som består, beständig, evig. Aldrig kunne Hennes Majest(ät) vinna ett perennare Mausoleum äfter sig, än om H. M. täcktes (utgiva en beskrivning över sin insektsamling). Linné Bref I. 5: 68 (1759). Caldenius o. Sandegren VLandIstid. 25 (1925; om snöfält). särsk. (föga br.) lant. om (betes)vall: som aldrig plöjes upp, permanent. 70 tunnland perenn vall. Östergren (1934); jfr 2.
2) flerårig, mångårig, vars tillvaro sträcker sig över flera år; särsk. (bot., lant. o. trädg.) om växt, växtart l. växtdel, i sht i fråga om örtartad prydnadsväxt: flerårig, som lever mer än två vegetationsperioder; äv. i utvidgad anv., om rabatt o. d.: som innehåller l. består av dylika växter; jfr ANNUELL b, BIENN I. Linné Bref I. 2: 233 (1760). Tistel, karborrar, gråbo och en hop dylika perenne växter. Gadd Landtsk. 2: 339 (1775). Större delen af våra gräs-sorter ega en peren rot. Wallerius Åkerbr. 306 (1778). En bred perenn rabatt. AllmSvTrädgT 1931, s. 374 b.
II. [bildat till I 2] bot., lant. o. trädg. sbst.: flerårig växt; särsk. om flerårig örtartad prydnadsväxt; i sht i pl. MosskT 1890, s. 495. Perenner och rosor finnas i den rikhaltigaste sortering. STSD 1937, nr 108, s. 14.
(I 2) -TICKA, r. l. f. (†) bot. svampen Polyporus perennis Fr., skinnticka. Fischerström 2: 299 (1780). —
Avledn.: PERENNITET, r. [jfr t. perennität, fr. pérennité] bot., lant. o. trädg. till I 2: flerårighet. Buergel Goodwin Täpp. 67 (1925).
Spoiler title
Spoiler content