PETITION pet1iʃω4n l. pe1t-, äv. -itʃ- (- -tschón Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. petition, fr. pétition; av lat. petitio (gen. -ōnis), vbalsbst. till petere, begära m. m. (jfr PETITUM)]
till en offentlig myndighet (t. ex. till Kungl. Maj:t, regeringen, regeringsledamot, riksdagen) riktad (skriftligen avfattad) hemställan l. begäran (om vidtagande av viss åtgärd) från enskild person l. (vanl.) grupp av personer. Ingå med, inlämna, ingiva, överlämna, framlämna en petition. Tillbakavisa, avslå, avvisa en petition. PT 1791, nr 20, s. 2. En deputation, som .. öfverlämnade en mängd med talrika underskrifter försedda petitioner om en ny representation. De Geer Minn. 1: 226 (1892). — jfr MASS-, STORM-PETITION.
Ssgr: PETITIONS-LISTA, r. l. f. [jfr t. petitionsliste] om en särskild till en petition hörande lista för l. med petitionärernas namnunderskrifter l. om petition med dylik lista. AnderssonBrevväxl. 2: 286 (1848). —
-RÄTT, r. l. m. [jfr t. petitionsrecht] rätt att framställa petitioner; särsk. (förr) statsvet. om riksdagens rätt att (till Kungl. Maj:t) framställa förslag (komma med initiativ) i frågor som lågo utanför området för riksdagens beslutanderätt. SC 1: 1 (1820). Reuterskiöld Grundlag. 695 (1926). —
-VÄG. [jfr t. petitionsweg] om metoden att begagna sig av petition(er); i sådana uttr. som på l. i petitionsväg, gå petitionsvägen. Frey 1844, s. 461.
Avledn.: PETITIONERA, v. [jfr t. petitionieren, fr. pétitionner] framställa en begäran i form av en petition, inkomma hos myndighet med en petition. Petitionera om ngt (hos ngn). SC 1: 375 (1820). Att petitionera om friare handels- och tullagar. Liljecrona RiksdKul. 153 (1840). särsk. (†) i uttr. petitionera ngt, petitionera om ngt. Wieselgren Hierta 256 (i handl. fr. 1843). —
PETITIONÄR1004 l. 0104, m.||ig. [jfr t. petitionär, eng. petitioner, fr. pétitionnaire] person som petitionerar om ngt; undertecknare av en petition. SC 1: 351 (1820). SvRiksd. I. 3: 552 (1933).
