PIPETT pipät4, r. (l. m.); best. -en; pl. -er.
(i fackspr.) tämligen fint glasrör (ofta försett med en utvidgning, vanl. något ovanför mitten) som användes särsk. vid uppsugning av en bestämd vätskekvantitet som skall överföras från ett kärl till ett annat o. d.; jfr STICK-HÄVERT. Almström KemTekn. 1: 616 (1844).
Avledn.: PIPETTERA, v., -ing. (i fackspr.) uppsuga en vätskemängd (o. överföra den till ett annat kärl l. dyl.) med en pipett, arbeta med hjälp av pipett; äv. tr. ASScF XIX. 8: 19 (1893).
Särsk. förb.: pipettera ned1010 4. (i fackspr.) nedföra (en vätskemängd l. dyl. i ett kärl) med hjälp av pipett. TMatFysKemi 1917, s. 44.
