POLYNESIER pol1yne4sier, äv. på1- l. pωl1- l. pω1-, äv. 10302, m.; best. -n; pl. =; stundom äv. POLYNES -ne4s, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-nes 1880—1928. -nesier 1822 osv.)
Etymologi
[jfr t. polynesier; avledn. av POLYNESIEN]
mansperson tillhörande det brunhyade folkslag som bildar huvudmassan av befolkningen i Polynesien; i sht förr äv. med inbegrepp av melanesier o. mikronesier; i pl. äv. utan avseende på kön. Bauer Selk. 3: 34 (1822). —
